Det blev en löprunda på Kungsholmen ändå (här där vårt hotell ligger). Hade tagit med löpkläder och barfotaskorna (ett stort plus med dem är att de är så lätta och enkla att ha med när man reser). Det hade blivit mörkt ren när jag for ut, så jag vågade mig inte på nån lång runda. Men eftersom Kungsholmen är en ö, tänkte jag att jag inte kan springa vilse. Men det kunde man tydligen! Jag tyckte det blev för långt att springa runt hela ön, så jag tog en “genväg” rakt över Kungsholmen. Genväg vet jag nu i efterhand att det inte var, utan jag sprang snarare i sick-sack på okända vägar. Ibland kände jag mig lite halvängslig, när jag inte såg andra människor, men bara sprang ditåt jag trodde att jag skulle. Kände inte igen några gatunamn eller nånting, hade ju aldrig varit där tidigare. Men jag frågade mig fram och kom nog tillbaka till hotellet. Så här är jag nu i hotellsängen i tryggt förvar en erfarenhet rikare. Fick också prova på delikatessen Stockholms-flugor under löprundan, och fick bekanta mig med arten två-fots-stora-råttan. Tänk så tråkigt jag skulle ha haft om jag stannat kvar i hotellrummet!
En äcklig och svettig jag efter löpningen
Energipåfyllning
Det här inlägget är postat i Barfotalöpning, Kost, Träningsblogg.
du ska skåd ett van du springer.. syster min!
Jo ja gjorde ju det å! Fast de var nog bra att int mamma visst var ja va.. ;)
Det där kan du ju inte kalla svettig och äcklig. Jag brukar se betydligt värre ut! Medan jag löper är det ganska lugnt för då blåser svetten bort men så fort man kommer in så eftersvettas man som en gris och man skulle kunna bada en bäbis i allt svett (inte att rekommendera dock!) :P
Yummy! Vad mysig fakta om mig själv jag kom med….
Haha! :P
Ja, du. Skönt att det slutade lyckligt ! Man kan ju springa en bit och sen helt enkelt svänga om och springa tillbaka samma väg. Då blir det genast lättare att hitta om man är på okända ställen… Kram
Jo det kan man ju förstås, men det är ju inte lika spännande! ;) kram på dej med!