Idiopatisk tågång
Många har frågat vad jag skriver mitt examensarbete om, så tänkte berätta att jag skriver om idiopatisk tågång och lite vad det är. Idiopatisk tågång är när barn går på tårna utan att det finns någon bakomliggande orsak eller sjukdom. Cirka 5% av alla barn är idiopatiska tågångare, så det är relativt vanligt. Långvarig tågång leder ofta till en förkortning av vadmusklerna, vilket medför balansproblem och svårigheter att klara sig i det vardagliga livet.
Det normala gångmönstret utvecklas ungefär vid 3-3½ års ålder, så därför behöver man inte ge någon behandling åt tågående barn som är yngre än 3 år, eftersom de inte ännu lärt sig det normla gångmönstret. Om barnet fortsätter att gå på tårna efter 3 års ålder, så behövs en uteslutning av neurologiska sjukdomar (eftersom tågång är vanligt i många neurologiska sjukdomar). Dessutom skall behandling påbörjas.
Ifall man märker att barnet går på tårna så skall barnet gå på kontroller med 6 månaders mellanrum, bara för att kontrollera att inga kontrakturer har uppstått. (Kontrakturer är muskelförkortningar som kan uppstå efter långvarig tågång på grund av att vadmusklerna ständigt är i arbete.) Ifall det finns kontrakturer skall behandling genast påbörjas.
Jag gör mitt arbete som en forskningsöversikt och söker svar på dessa två frågor utgående från forskningsartiklar:
- Hur kan man åtskilja idiopatisk tågång från neurologiska sjukdomar bland barn?
- Hurudan fysioterapeutisk behandling lämpar sig för barn med idiopatisk tågång?
Målet med behandlingen är att barnet skall börja gå med hälnedslag. Vid vanlig gång med hälnedslag krävs 10 grader dorsalflexion i fotleden. Behandlingen har tidigare bestått av töjning av vadmusklerna, långvarig, passiv töjning i form av ortosbehandling, auditiv feedback (ex. skor med ljud när man sätter ner hälen), stöjande skor som hindrar tågång och träning av dorsalfelxorerna. Men nu ska jag alltså ta reda på vad nyare forskning säger om behandlingen och identifieringen av idiopatisk tågång.
Uppdatering: Nu är slutarbetet klart! (14.6.2011) Du kan läsa det genom att klicka här: Lina Björkskog, Idiopatisk tågång.
Låter intressant!
jo, det är faktiskt riktigt intressant, för att vara ett examensarbete. :)
Hejsan, jag har en dotter som gått på tå sedan (tror vi) hon fick använda en gåstol som hon var lite för kort för i 10 mån åldern. Hon är nu 4 år och väljer? att gå på tå säger hon. Har kontrollerat på BVC vid 3 års och där konstaterade man att hon kunde sätta ner hälen vilket hon gör då och då men jag har märkt att hon mer och mer tappar balansen vid lekar och annat. Hon har inte ngt förståndshandikapp. Skulle vara intresserad att höra lite om vad du hittat för nya rön om hur man ska lära om ett barn på ett bra sätt för barnet? . Att tjata om det fungerar inte i denna ålder, det är mycket med att göra tvärtemot i denna ålder så jag skulle vara tacksam om du hade ngr hands on tips, övningar eller liknande som inte är farligt. Vi har regelbunden kontakt med BVC men de säger att man inte behöver göra ngt åt det förrän i 5-6 års åldern. Hälsningar Gertrude
Hej! Jag skulle råda att kontrollera om hon redan har en förkortad hälsena. Har hon normal rörelseomfång i fotleden? Dvs, är det så stor rörelse i fotleden att det går att böja foten “uppåt” tio grader? Om inte, skulle jag råda att ta kontakt med en fysioterapeut (sjukgymnast) för att få övningar och eventuellt någon form av inlägg i skorna. För att det ska vara möjligt att gå normalt med hälnedslag krävs det att den eventuellt förkortade hälsenan behandlas. Jag är inte helt färdig ännu med mitt arbete, men har sett att träning och töjning oftast kan hjälpa långt, även om det inte verkar finnas någon behandling som passar för alla. Ortoser eller inlägg i skorna är ett annat alternativ. Men ofta är det så att barnen helt enkelt inte vill gå vanligt utan att det finns någon förkortning i hälsenan, om så är fallet gäller det att motivera henne på något sätt utan att tjata. Det är enklast att en förändring sker nu när hon ännu är så pass liten än sen när hon blir lite äldre. Ett tips (som inte är baserat på nån forskning men som jag hört kan fungera) är att köpa ett par skor hon tycker om jättemycket, och “regeln” med de skorna är att man inte får gå på tå. Övningar som att stampa hälarna i golvet kan kanske göras som en lek, eller att sitta på huk så att hälarna rör golvet. Lycka till!
Tack för ditt svar, ska hålla koll på detta och ev ordna ngr fina “princessskor” som blir fula av tågång. Det är nog ändå lindrigt på henne för det går att böja upp foten 10 grader och lite mer. Jag brukar stretcha med henne lite framför Bollibompa. Vi ska följa dina inlägg och ditt arbete här på webben, tack och lycka till med examensarbetet!
Ok, men det låter bra! Tack så mycket, det kommer säkert flera inlägg om ämnet så småningom.. :)
Hej Lina! Jag är en 48 åring som VAR tågångare som barn, det skulle visa sig att jag har Asperger syndrom och tågång är visst vanligt hos autistiska barn… Nu är det såhär att jag har ständig kramp i mina ben och ibland kan jag knappt gå, min sjukgymnast säger att jag håller på att bli en tågångare igen, fast ofrivilligt. Mina muskler i ben och fötter har noll tollerans, och nu har jag det riktigt besvärligt. Sjukgymnasten säger att detta beror på att jag var tågångare som barn. Jag har fått ett ganska tufft träningsprogram där det gäller att tänja ut musklerna och på det viset få dem att fungera någorlunda normalt. Hon säger också att jag aldrig kommer att bli riktigt bra, men bättre. Jag antar att jag måste träna för resten av livet också för att kunna leva någorlunda normalt. Jag har försökt att söka information om detta, när man får de här problemen som vuxen pga att man var tågångare som barn, man jag hittar ingenting. Jag undrar om du har någon kunskap om detta?
Mvh Carola
Hej Carola! Det låter väldigt jobbigt, men tyvärr kan jag inte hjälpa dig så mycket. Jag har endast undersökt barn upp till 18 år i mitt arbete, så jag har ingen info om problem som vuxen. Men tycker nog att din sjukgymnasts rekommendationer med streching låter bra, det jag också funderade på var TENS (avslappnande transkutan elektrisk nervstimulering för att minska på kramperna). Det skulle kanske vara en möjlighet, men som sagt är jag inte så insatt på området så jag råder dig att kolla vad din egen sjukgymnast tycker.
Tack i alla fall! :) Och tack för en bra blogg, den kommer jag att besöka ofta! Fysioterapi på nätet är inte dumt! Det är faktiskt toppen!
Oj tack, roligt att höra! :)
Intressant! Hittade denna sida då jag sökte “skor till tågångare”. Jag är 38 år och opererad för för korta hälsenor när jag var 6 år. (Troligen medfött). Min dotter på 18 månader går uteslutande på tårna. Kan det vara ärftligt? Jag har varit på BVC, men de bara rycker på axlarna och tycker inte att det är något problem. De menar på att hon har rörlighet så det räcker. Jag ska (på inrådan från läkaren) ordna bra inneskor som ger stöd och gör det svårare att gå på tå. Förskolan har verkligen engagerat sig också, så troligen kommer en motorikpedagog att titta på henne. Ska bli intressant att följa dig här på nätet!
Jo, idiopatisk tågång är ärftligt, så det kan förklara saken. Om hon ännu är bara 18 månader så borde det inte vara någon fara, men det är bra att kolla upp med 6 månaders mellanrum att rörligheten inte blir inskränkt. Sen om hon ännu går på tårna vid 2 1/2 eller 3 års ålder kan det vara bra att fundera på någon form av behandling. Angående inneskorna kan jag inte ge några rekommendationer eftersom jag inte har hittat några forskningar om det.
måste säga att jag blev så glad att hitta detta inlägg, min son är 3å och 3mån, och går på tå 90% av tiden, han kan inte böja upp foten längre, vi vet ännu inte vf han går på tå, men han utreds för en cp-skada då han föddes extremt prematur….
Vad bra att du hade nytta av inlägget!
Tänkte
ställa frågan: nu då det blivit värre med rörligheten, första gången vi
diskuterade tågången var mars 2011, då sa vi att han var lite stel men inget
att oroa sig över, men hon sa även blir det inte bra till nästa gång vi ses så
måste något göras. nu har vi varit där igen, frågan är då vad är det som görs?
jag har googlat lite och kommit fram till några metoder. 1) massera/ stretcha,
2) skena el gipsa 3) värsta fall op.
stretcha tror jag inte att det är någon vits i att ge sig in på nu då vi redan
masserat grabbens ben och fötter sedan han fick sin diagnos på perthes-sjukdom
(masserat/stretchat sedan ca 9mån tillbaka) så frågan gäller nog gips och
skena, om det blir aktuellt, hur länge brukar det sitta på, när anses som op
som enda altenativ, och finns det fler metoder? tacksam för svar
Detta som jag skrivit mitt arbete om är idiopatisk tågång, dvs när ingen bakomliggande orsak finns. Därför kan jag inte med säkerhet säga att samma metoder passar också vid perthes-sjukdom. Men iallafall:
Det som jag kom fram till i mitt slutarbete var att de bästa metoderna är fysioterapeutisk träning och stretchning. Exempelvis övningar som att sitta på huk, gå på hälarna, stå i “uppförsbacke” osv.
Själv skulle jag antagligen testa dessa pyramidsulor som jag skrev om i mitt arbete, eftersom de verkar fungera bra (dock var det samma företag som gjort studien som säljer sulorna, så man kan väl inte lita hundra procent på resultatet…) Nattskenor som används bara på natten kan vara ett alternativ. Olika former av ortoser har visat jätte varierande resultat, men iofs skadar det ju inte att pröva om inget annat hjälper. Kirurgiska ingrepp görs endast som sista utväg, men de har ofta haft ganska bra resultat. Hoppas att ni hittar något som hjälper!
Hejsan undrar om tågång som barn kan medföra problem senare i livet? Med värk?
Hej! Det kan jag tyvärr inte svara på.