Behandling för löparknä

Jag har varit drabbad av löparknä, som är en av de vanligaste löparskadorna, och tänkte här berätta om skadan samt om dess behandling. Löparknä igenkänns som smärta på utsidan av knäet, speciellt under löpning i nedförsbacke. Vid löpning sker en friktion mellan lårbenets epikondyl (benknöl på utsidan av knäet) och en muskelsena vid namn tractus iliotibialis (ITB). Friktionen sker varje gång knäet böjs och sträcks. Löparknä beror på att senan ITB är för spänd och i takt med att knäet böjs och sträcks upprepade gånger under löpning så blir senan irriterad. Smärtan brukar vanligtvis börja kännas på utsidan av knäet efter några minuters löpning. Efter löpning är knäet ömt, och speciellt ont gör det att gå nerför trappor. Samma sena kan också orsaka smärta i höften, vilket är speciellt vanligt hos gravida kvinnor.

Löparknä behandling

Det finns bra behandling för löparknä, men det krävs att man är aktiv i rehabiliteringen och inte löper om knäet är sjukt. Ju tidigare man påbörjar behandlingen, desto bättre. Det är bra att ta en paus från löpningen för att lindra besvären, för att sedan sakta kunna påbörja löpningen igen.

De viktigaste punkterna i behandlingen av löparknä är följande (länkar kommer vartefter jag skriver flera inlägg om de olika behandlingsformerna):

• Stretchning av den spända senan ITB, samt sätesmusklerna, eftersom ITB har sitt ursprung i sätesmusklerna.
• Tejpning för att öka blodcirkulationen i området och minska friktionen.
• Massage med tvära friktioner.
• Inlärning av ny löpteknik där man använder höften effektivare och landar mera på framfoten för att minska belastningen på knäna.
• Stärkande av höftens stabiliserande muskler, främst gluteus medius, eftersom svaga höftmuskler ofta kan vara orsak till överbelastningen i knäet.
• Stötvågsbehandling kan också testas ifall man har tillgång till det.

Som jag nämnde så har jag själv haft problem med löparknä, i både vänster och höger knä. Ibland kan jag ännu ana löparknäet när jag springer, men jag klarar av att springa långa sträckor nu till skillnad från ett år sedan. I mitt fall var det stretchning och tejpning som hjälpte, men framförallt att jag såg över min löpteknik när jag började löpa med barfotaskorna. Dock tror jag inte det var barfotaskorna som botade mig, utan jag tror att landningen på framfoten och den effektivare användningen av höftmusklerna minskade belastningen på knäna. Har nyligen märkt att jag har svaga höftmuskler, och håller därför på bygger upp gluteus medius styrka. Dessutom stretchar jag ITB flera gånger i veckan för att undvika att symptomen kommer tillbaka.