Kosttips: Chia + recept på chiapudding

Chia. Har du läst en hälsotidning eller tränings- eller kostblogg under det senaste året har du säkert stött på ordet chia eller chiafrön. Chia är det trendiga fröet som blev populärt efter boken Born To Run, där författaren Christopher McDougall skrivit hur Tarahumaralöparna, som är världsbäst på långdistanslöpning, använder chiafrön i en speciell dryck.

Chiafrön innehåller väldigt bra grejer. Mycket proteiner, fett och kostfibrer, samt mineraler som magnesium, kalcium, järn och zink. Vitaminer du hittar i chiafrön är exempelvis A, B1, B2 och B3. Men det allra bästa med chiafrön är omega-3, med ett innehåll som är mycket bättre än exempelvis lax. De flesta av oss behöver mera omega-3 i kosten och chiafrön är ett väldigt bra sätt att få i sig detta.

(Kikar man på innehållsförteckningen står det 3 g kolhydrater / 100 g, även fast kostfiberna är 39 g/ 100, vilket kan verka konstigt. Men denna lilla fuling på innehållsförteckning beror antagligen på att största delen av kolhydraterna är olösliga, och tas inte upp av kroppen eftersom man inte tuggar sönder alla fröna. Fast tänker man logiskt betyder det ju också att energiinnehållet och det övriga innehållet också minskas, så vad kroppen egentligen tar upp är svårt att säga.)

Jag snavade över chiafrön på S-market och köpte hem dem för att testa (chiafrön säljs nuförtiden i de flesta matvaruaffärer). Bättre sent än aldrig. Lite väl dyrt för en påse frön tyckte jag det var, 10 € för 350 g. Men å andra sidan behöver man bara någon matsked per portion så påsen räcker väl ett tag.

Chiafrön kan användas i sallader, på frukt, på kvarg eller så vidare. Men det enklaste och det som verkar vara mest populärt med det lilla superingrediensen just nu är att laga chiapudding, så det gjorde jag. Chiapudding är väldigt enkelt att göra, för du blandat helt enkelt ner mjölk och chiafrön, och rör om. Placera i kylen ca 30 minuter och du har din pudding. Passar bra som morgonmål, mellanmål eller kvällsmål. Chiapudding är perfekt att laga på kvällen, ställa in i kylen och så har du ditt morgonmål färdigt nästa morgon. Eller gör chiapuddingen i en behållare med lock så har du ett färdigt mellanmål att ta med till jobbet.

Recept på chiapudding

• 2 msk chiafrön
• 1,5 dl mjölk (vanlig mjölk eller osötad havremjölk eller mandelmjölk)

Behöver stå ungefär 30 minuter för att ta ihop, då det blir en rätt så lös pudding. Man kan själv variera konsistensen om man vill ha det tunnare eller tjockare som en chiagröt. Dekorera med exempelvis hallon eller blåbär. “Hallonsåsen” som syns på bilden har jag gjort helt enkelt genom att mixa frusna hallon tillsammans med en liten skvätt vatten.

Hemligheten till den rätta konsistensen är att ha chiapuddingen nära dig de första 5 minuterna och röra om då och då, för att förhindra att det bildas klumpar. Ställ sen in den i kylskåpet och låt svälla.

Hur smakar chiapudding då? Det smakar ingenting. Det smakar varken gott eller dåligt – lite som Riisifrutti. Men själva konsistensen och krunchigheten är rätt så rolig tycker jag, och tillsammans med hallonen får chiapuddingen en god smak. Men man kan själv lägga till fler ingredienser för att få det att smaka mera. Jag testade med honung, men det gillade jag inte. Vaniljpulver kunde kanske vara bättre som jag vet många brukar använda.

Men det är ändå någonting med chiapuddingen som jag gillar, även om den inte smakar någonting. Den mättar inte speciellt bra när man äter den, men det känns som om energin ändå så småningom tas upp av kroppen och så blodsockret hålls jämnt länge. Eller så inbillar jag mig det bara för att jag vet att Tarahumara-löparna sprang i dagar efter att de ätit chia… Iallafall så känner man sig supernyttig när man äter den!

Ifall du funderar på efterrätt du ska laga till påsken så är chiapudding ett bra alternativ, om du vill köra åt det nyttiga hållet. Dekorera exempelvis med mango eller apelsin om du vill ha det gult och påskaktigt.

PS. Chiafrön passar också super i fröknäcke.

PS2. Chiafrön ska inte heller överkonsumeras. Jag har förstått att de kan ha samma “laxerande effekt” som exempelvis linfrön på grund av det höga fiberinnehållet.