Livet och kroppen 1,5 vecka postpartum

Sakta men säkert börjar jag känna mig som en människa igen. De senaste nätterna har lillkillen sovit rätt så bra och jag har orkat vara vaken på dagarna och få nån typ av rutiner igen.

Jag lever ännu delvis på smärtstillande, (hejhej underliv efter förlossning!), men känner mig mycket bättre än för bara några dagar sedan. I förrgår var det barnvagspremiär på 2 km, igår 4 km och idag 5 km. Och det känns så bra! Jag känner mig, konstigt nog, stark. Det är något otroligt stort att föda barn, men nästan lika otroligt hur kroppen bara fixar allt detta och återhämtar sig efteråt, som om inget skulle ha hänt.

Någon annan träning gör jag inte ännu, utan promenaderna i kombination med bäckenbottenträning känns riktigt lagom. Att skuffa en barnvagn framför sig är ju också riktigt bra träning för inre magmusklerna. Däremot har jag beställt en SUP idag som jag hoppas få hem snart! Jag längtar efter att använda den massor i sommar.

Men livet just nu är nog sånt att jag helst skulle stanna tiden för en stund. Det finns så många fina stunder i vardagen, så mycket mys. Lillkillen blir mer bekant med oss för varje dag, i takt med att det blir allt grönare och somrigare ute.

Bebisbubblan är nog kvar, men börjar sakta men säkert lösas upp av ivern på att se annat än husets fyra väggar. Men vi fortsätter leva i slow motion ett tag till och njuter av nuet. Ännu mera bebisgos, flera kaffekoppar i solen och ännu mera pussar och kramar.

Älskade, älskade unge.

Nu håller Tranungen på vaknar (han låter som en trana när han håller på vaknar) så nu är det dags att mysa i soffan!