Nyinlärd teknik för knäböj och löpning
PT-kursen plus jobb vid sidan om tar all min vakna tid nuförtiden, och jag hinner inte blogga riktigt så mycket som jag vill. Men nu så länge jag väntar på att maten ska bli klar så ska jag passa på att skriva några rader.
Vi är nu tre dagar inne på kursen, och jag lär mig nytt varje dag. Anatomin är bekant sedan tidigare, så jag behöver inte kämpa så mycket med den som mina kurskompisar, vilket är en stor fördel för mig. Jag tycker inte heller att själva träningsövningarna är så svåra, men det är superbra att gå igenom dem riktigt grundligt för att få tips hur man kan handleda övningarna åt kunden. Och som jag skrev på instagram så lärde jag mig göra knäböj på riktigt igår.
Jag är säkert inte den enda som hört om och om igen att du i knäböj inte ska se dina tår, utan rumpan långt bak så att knäna inte går framåt. Jag har alltid skrivit det på min blogg och instruerat mina klienter så. Detta är inte fel, men det är inte det mest optimala sättet att göra det på, enligt min lärare. Jag testade enligt hans instruktioner att istället öppna upp knäna och tårna en aning till sidorna, och låta knäna gå längre fram. Vikten förflyttas framåt, så att vikten går från hälen till jämnt över hela foten. Plötsligt var knäböjen som en ny övning, som blev mycket behagligare att göra. Genom att flytta fram vikten framåt kom jag djupare ner utan att tappa ryggens naturliga böjning, och när jag pressade upp hade jag kraft från hela foten att pressa ifrån, inte bara från hälarna. Härlig känsla!
Detta med att knäna aldrig skulle få gå över tårna är alltså inte något som står skrivet i sten. Visst – det minskar belastningen lite grann och kan vara bra för dig som har knäproblem – men för alla med friska knän är det absolut inget farligt att låta knäna gå förbi tårna. Tvärtom är det superbra rörlighetsträning eftersom du samtidigt kommer att kunna gå djupare ner i knäböjen.
Idag var det cardioträning och löpning som stod på schemat. Löptekniken filmades och analyserades, och även om jag trodde jag haft superbra löpteknik så visade det sig att det fanns saker jag kunde förbättra. Min överkropp rörde sig lite för mycket från sida till sida – bäst är det om den står så stilla som möjligt för att spara energi, och mitt fotisättning var aningen framför kroppen istället för rakt under kroppen. Min fotisättning kunde också ha varit bättre, med landning på framfoten istället för hela foten på en gång. Det blev en ny omgång på löpmattan då vi ännu försökte förbättra löpstilen, och visst kände jag att jag fick lite bättre grepp om hur jag själv ser ut när jag springer. Sen fick vi som avslutning ännu äran att testa på ett härligt pass intervallträningspass på löpmattan. Det var svårt att hålla den nyinlärda tekniken under hög ansträngning, men roligt var det att svettas ut ordentligt! Efteråt iallafall.
Behöver jag tillägga att jag älskar min utbildning? Jag känner att jag aldrig någonsin blir fullärd, men nu är jag allt på god väg ditåt iallafall!
