Varför jag väljer funktionell träning

För ganska länge sedan skrev jag ett inlägg om funktionell träning där jag funderade på att börja träna mera funktionellt på gymmet. Efter det började jag ändra mitt sätt att träna på lite i taget, till att i dag vara rätt så funktionell. Läs mera om vad funktionell träning egentligen betyder i det gamla inlägget här, men kort sagt kan man säga att det handlar om att träna lite tuffare med större muskelgrupper, ofta flera muskelgrupper i kombination med varandra, på ett sätt som ger en fördel till att klara sig bra i vardagliga aktiviteter.

Min ändring av träningsupplägg syns i gymmet där jag numera tränar funktionellt med stora muskelgrupper i ett snabbare tempo.

I gymmet har jag tidigare haft lång vila mellan övningarna, men nu har jag börjat träna på ett sätt där jag ganska snabbt fortsätter med nästa övning när pulsen lagt sig något. Jag tränar väldigt sällan på maskiner längre, utan med en viktstång, någon hantel eller kettlebell och en TRX är jag fullkomligt nöjd. Vissa av övningarna har varit nya för mig i början, som exempelvis marklyft och kettlebellövningar, men efter lite träning har de nya övningarna blivit mina absoluta favoriter. Med funktionell träning har jag främst tränat med få upprepningar, men ibland också med flera.

Med denna typ av träning kan jag träna snabbare, men effektivare. Med hög puls blir träningen bra för den som vill förbruka mycket under träningen. Det krävs bara några övningar för att få ihop ett helt träningspass, och detta gör träningen otroligt tidssparande.

Jag skippar bicepscurl och gör chins istället, och istället för tricepspress gör jag armhävningar. Benträning i maskiner är överskattat jämfört med exempelvis knäböj och marklyft. Att träna funktionellt i TRX hör också till mina favoriter.

Men som alltid finns det ibland orsak att skippa den funktionella träningen. En som tränar väldigt mycket kondition behöver kanske styrketräningen som ett lugnt pass där pulsen är låg, eftersom det inte är bra att alltid köra med pulsen i topp. Bodybuildare som vill att varje muskel ska nå sitt maximum vill kanske hellre fokusera på mindre övningar, för att få bättre kontakt med också små muskler. Någon som rehabiliterar sig från en knäskada har utmärkt användning av lårcurl i maskin.

Men resten då? Alla “normala” människor som ses på gymmen, som tränar för att må bra och få synliga resultat av träningen? Enligt mig skulle de flesta få bättre resultat snabbare om man tränade lite större muskelgrupper med större flås. Skippa enmuskelövningarna och go bigger! Fast sist och slutligen gör det inget ifall några blir kvar på maskinerna – för då finns det flera lediga viktstänger på gymmen åt oss andra!

PS. Fortsättning följer där jag tipsar om mina bästa, största och mest effektiva funktionella övningar!