En dag med snowboard i Vuokatti & att vara mamma och sakna

Jag hade en sån härlig dag med syster Sara igår! Vi gjorde en roadtrip till Vuokatti och åkte snowboard hela dagen. Vi fick det mest underbara vårväder med några plusgrader och soligt på eftermiddagen. Jag hade haft en dröm om att åka snowboard en gång till i år och nu fick jag det. Vi hittade ett roligt ställe i skogen där vi åkte i flera timmar utan paus. Så härligt!

Jag var alltså borta från Arthur hela dagen igår. Jag for iväg när han vaknade och rullade in på gården igen under nattningen. Förra gången jag gjorde det var när vi vandrade på Mallorca. Jag saknade honom på väg hem, men han hade inte saknat mig utan det gick minst lika bra med pappa. Inte ens när jag kom hem och dök upp i dörren visade han något som helst tecken på att jag var en människa han saknat eller tänkt på under dagen.

Arthur går det ingen nöd på när han är borta från mig, speciellt nu när jag inte ammar längre. Jag verkar vara den av oss som tar det hårdare. Men däremot är jag också den av oss som behöver vara borta lite ibland. Om jag alltid bara är mamma så blir jag en sämre mamma. Jag måste få komma iväg och göra sånt jag älskar ibland. Igår fick jag vara både storasyster och snowboardare och det var så härligt och välbehövligt.

Linn skrev precis om hur det ska gå för mammorna, ett läsvärt inlägg om hur mammor oftast är de i familjen som känner att de inte räcker till eller är tillräckligt bra mammor. Visst känner jag också så ibland, men jag försöker skjuta bort de tankarna för jag gör så gott jag kan. Alla gör vi ju så gott vi kan. Jag vet att jag är en jättebra mamma. På mitt eget sätt.

Hos oss får man egentid när man behöver det och vi försöker hjälpas åt. Min man ska bort några dagar på arbetsresa till Italien den här veckan så då är det jag som håller i rodret istället. Sen blir det hans tur på allvar igen i Juni, när jag ska vara borta en hel vecka hemifrån på resa till Portugal med kompisar. Jag både fasar över saknaden jag kommer ha och längtar efter resan. Så är det väl när man är mamma. Men det är härligt.

Att sakna är inget farligt och det är så underbart att komma hem igen när de två man älskar mera än livet självt tar emot en med pussar och kramar.