Uppladdning med kitesurfing inför terränglopp
Imorgon ska jag springa utterleden som är 26 kilometer terräng. Just nu vet jag inte riktigt vad jag gett mig in på. Jag sitter och nattar Arthur, en nattning som nu tagit två timmar och jag håller på bli galen. Det har inte hänt tidigare även om han aldrig somnar snabbt.
Kroppen känns kraftlös, öm och stel, inte alls redo för att springa. Jag laddade upp med kitesurfing när jag fick chansen. När svågern anmälde sig som frivillig barnvakt (Jonathan är på arbetsresa några dagar) så tog jag såklart chansen. Vind runt 15 meter i sekunden pumpade in och det blev en timmes aggressiv åkning med min sjua. Vågorna var stora och hoppen blev ibland härligt höga.
Därför känns kroppen som den gör men i sinnet har jag däremot en härlig kitesurfingdag sparad. Såna dagar prioriteras alltid, oberoende av vad som sker dan efter. Det är alltid värt det!
Men nu, bara den här älskade ungen skulle somna nångång, så ska vi se om några timmar sömn kan göra underverk. (Om jag hinner sova alls.) Vi håller tummarna för att vi ska ta oss i mål utan att stupa in i blåbärsriset på halva vägen.
Edit: JA! Medan jag publicerade detta hände det, han sover! Klockan 23:10 istället för 21:00…
