Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

20.05.2019

Dags för förlossningsberättelse! Jag är så glad att denna förlossningsberättelse är helt annorlunda den förra, när Arthur kom till världen. Jag hade inte trott att två förlossningar från samma kvinna kunde vara så här olika. Denna gång fick jag verkligen min drömförlossning.

Det blir ett lång inlägg men jag försöker dela upp i underrubriker.

Förlossningsrädslan

Jag ska berätta hela förloppet men måste först berätta lite om bakgrunden, om ni inte läst på bloggen tidigare, så att ni vet varför detta var så stort för mig:

Det jag hade i bagaget från förlossning nummer ett var en traumatisk upplevelse där förlossningen tog väldigt lång tid och behövde sluta i sugklocka. Arthur var väldigt medtagen när han kom ut och behövde tas till återupplivningen för att få extra syre. Jag kände jag inte hade kontroll över vad som hände, förloppet tog väldigt lång tid och jag kände att jag gjorde allt fel, speciellt i krystningen när det blev bråttom då hjärtljuden gick ner.

Jag hade därför svårt att tänka att jag skulle föda igen när jag blev gravid med nummer två, Greta. När dessutom systers barn dog vid förlossningen när jag var gravid i vecka 14 var jag säker på att det får bli kejsarsnitt. Men efter rekommendationer gick jag för att prata med Sanni på rådgivningen, en barnmorska som man kan samtala med om förlossningsrädslor.

Jag gick till henne två gånger och det hjälpte massor. Jag var också till Kokkola innan och planerade förlossningen där. Utöver det har jag läst flera böcker och tränat på andning och avslappning. Från och med vecka 30 lyssnade jag varje dag på en ljudbok om avslappning inför förlossningen. Den stunden blev varje dag något jag såg fram emot. Och när jag började närma mig vecka 35 märkte jag att jag hade börjat se fram emot förlossningen. Väntade på att den skulle komma, kände mig redo och förväntansfull.


Att föda – Gudrun Abascal, boken jag hade mest nytta av. På storytel finns denna som ljudbok. I slutet av ljudboken finns avslappningen som jag lyssnade på varje dag. Rekommenderar starkt!

Tankar inför denna förlossning

Jag ville denna gång testa om det går att föda utan epidural. Jag ville helst ha en så naturlig förlossning som möjligt där jag själv var aktiv. Jag hade en önskan om att få känna krystvärkarna och en dröm om att kroppen skulle veta vad den ska göra, med minsta möjliga medicinsk bedövning som kan påverka förloppet. Jag vill inte ha flera barn än två så detta var min chans att få veta hur en förlossning känns. Jag var inte rädd för smärtan även om jag upplever mig ha låg smärttröskel, utan mera orolig för förloppet. Smärtan skulle ju leda till något bra.

Den viktigaste tanken jag hade i bakhuvudet var att jag inte kunde påverka vad som sker, jag kunde inte kontrollera förlossningen fullt ut – men att jag skulle försöka tackla det som händer med ett positivt tankesätt.

Så startade det

Måndagen den 6.5. startade som en vanlig måndag. Jag var gravid i vecka 39+5 och hade sovit en lång och skön natt. Jonathan åkte till jobbet och jag och Arthur tog en promenad efter frukosten. När vi kom hem och jag höll på laga lunch kände jag plötsligt något som fick mig att stanna upp. En molande värk men som även tryckte lite neråt. Lite likadan som alla de förvärkar jag haft sen flera veckor tillbaka, men ändå var det något som kändes annorlunda. Det kom tre såna värkar på en timme. Jag försökte att inte tänka så mycket på det, men hoppades att något var på gång.

Jag hade tid till rådgivningen halv tre på eftermiddagen. Jag förde Arthur till Jonathan och köpte en kaffe på vägen. Jag var bra i tid så satt en stund i bilen och fikade med en chokladboll. Då kände jag det tydligt. En riktigt stark värk, helt annorlunda denna gång. Nu visste jag något var på gång. Fick några såna på raken.

På rådgivningen såg allt bra ut och när de undersökte Greta fick jag igen en stark värk, kände jag behövde andas genom den. Jag satt i CTG en halvtimme där man såg att värkarna kom ungefär var sjunde minut. Jag var så glad för varje värk och andades med lätthet igenom dem.

Klockan var 4 när jag åkte därifrån och jag ringde och varnade Jonathan. Det blir en bebis snart, sa jag! Jag var så glad. Kände att det varit den bästa möjliga starten. Jag åkte hem via butiken och köpte allt gott jag kunde tänka mig. Fick två värkar inne i butiken men lyckades betala utan att stånka, haha.

Hemma tilltar värkarna

Vi åkte hem och jag började packa det sista i BB-väskan medan Jonathan lagade mat. Stekt kyckling och ugnspotatis och sallad, beställde jag. Packade Arthurs kläder och vilade lite i soffan. Åt maten med god aptit och Jonathan lagade upp ett bad åt mig. Jag låg kanske 30 minuter i badet men upplevde inte att det lindrade något alls. Värkarna kom ofta nu, men de kändes inte så jobbiga, utan jag kunde lätt andas mig igenom dem.

Värkarna kom med 1,5 till 2 minuter emellan och höll på ca 45 sekunder, så jag blev lite nervös att de kom så tätt. Det var ju andra barnet och man rekommenderas åka in när man har två värkar på 10 minuter, men jag kände ju att värkarna inte hade så stor kraft ännu. Samtidigt hade jag ju tränat på avslappningen så visste inte riktigt hur ont det skulle ta. Ringde in till förlossningen och de tyckte vi skulle komma in. Vi har ju ändå 40 kilometer dit med bil.

Det tog ett tag innan vi kom iväg. Jag klädde på mig mellan värkarna och vi körde Arthur till mina föräldrars. Kramades på trappan, sa vi skulle åka till Kokkola och hämta Greta, och den korta stund vi stod på trappan fick jag två värkar. Kände att vi kanske borde snabba på lite nu. De sista 30 minuterna till Kokkola var inget nöje direkt. Värkarna gick bra att andas genom ännu när jag fokuserade på att slappna av i kroppen, men det var så obekvämt att sitta.

Framme i Kokkola

Framme var vi klockan 8 och jag blev undersökt av en halvbekant barnmorska som jag klickade väldigt bra med. Jag var 6 centimeter öppen. 6 centimeter! Det kändes som en stor vinst i sig att veta att jag klarat av så mycket redan. Utan att ens ha så ont, upplevde jag det. Jag fick åka i till förlossningssalen direkt. Jag hade berättat jag ville testa de hängande linorna och fick ett sånt rum. Jag hängde i dem och andades.

Sitta gick inte alls nu, jag ville stå och hänga på något framför mig. Bäst var det om jag svängde höften från sida till sida när värken kom. Växlade mellan linorna och sängen, som vi lyft upp en aning. Jonathan fick inte alls röra nedre ryggen (vi som planerat många olika massage-tekniker!) men det var skönt när han strök mig på övre ryggen.

Barnmorskorna stod redo med instrumenten och trodde det skulle gå snabbt. Klockan 10 var jag öppen 7 centimetrar och barnmorskan trodde bebisen skulle komma ut före 12. Jag trodde det inte, skrattade i smyg, visste hon inte att jag var en sån som tog tid på mig att föda. Men hoppades att det skulle fortsätta lika bra som hittills.

Jag bad att få testa lustgasen. Hade velat spara den ett tag för att ha nåt att se fram emot. Det var däremot svårt att få tajmat värkarna i lustgasen eftersom CTG:n på magen hela tiden åkte ner så kurvan inte syntes på skärmen. Jonathan kunde därför inte meddela om en ny värk som planerat utan jag fick lyssna helt på mig själv. Värkarna kom oregelbundet dessutom, så det var svårt att veta när de skulle komma. De gånger jag lyckades tajma dem så gick det hur bra som helst, men när jag missade kändes det outhärdligt. Vi fick en ny barnmorska som kändes erfaren och säker, lite mera tystlåten.

Vi fortsatte; jag andades och Jonathan strök mig över ryggen. Efter en timme med jobbiga värkar var jag fortfarande öppen bara sju centimeter, vilket kändes väldigt tröstlöst. Men hon berättade att mycket hänt ändå och barnet sjunkit neråt.


Jag blev allt fulare i munnen, visade till och med fingret åt Jonathan när han sa “fel” sak. I efterhand önskar jag att jag skulle ha fokuserat mera på att slappna av och inte berätta så mycket hur det kändes. Det blev inte lättare för att jag berättade hur ont det gjorde. Men jag upplevde det var omöjligt att slappna av i benen. Ställningen som kändes bäst var fortfarande att hänga över sängen med höfterna vickande från sida till sida.

Jag vill ligga i en hängmatta, utan att höften rör i nånstans, minns jag att jag tänkte.

10 centimeter

Fem minuter före 12 var jag åtta centimeter öppen. Så nu börjar det värsta, tänkte jag. Jag gnällde till Jonathan om att få UPM, spinal, epidural, vad som helst. Kom inte ihåg vad något hette men ville ha något, på direkten. Trodde det var så länge kvar ännu. UPM hette väl PCB egentligen och det hade jag berättat tidigare att jag gärna testar på. De struntade i mina böner till ryggmärgsbedövning, precis som jag också hade önskat tidigare. De peppade mig att klara det, precis som jag hade önskat de skulle göra. Barnmorskan ringde efter läkaren för PCB.

Klockan 12, fem minuter senare, undersöker läkaren mig och säger jag är 10 centimeter öppen. 10? Var kom den ifrån? För fem minuter sen var det ju åtta. Nåväl, han lägger PCB-bedövningen. Jag får en värk just då och det känns, kan jag säga. Kanten av livmodermunnen(?) är kvar och den trycker de bort på några sekunder.

Jag får börja krysta, säger de. Men jag har inte bråttom någonstans. Jag ligger en stund i sängen och försöker slappna av, mina ben är så trötta. Andas lustgas fortfarande. Känner efter en stund att jag behöver stå på knäna. Det är så häftigt, för min kropp berättar precis om för mig hur jag ska göra. Jag lyssnar egentligen inte på någon annan utan lyssnar på mig själv.


De hjälper mig hitta en bekväm ställning, på knäna lutandes mot den upphöjda kanten av sängen. Förlossningspallen jag bett om att få använda tidigare känns väldigt avlägsen, aldrig jag sätter mig på den! De säger igen att jag får krysta men kroppen har inget behov av det ännu. I huvudet har jag alla timmar av förlossningsljudboken, som ger mig mod att våga lyssna på kroppen.

Då händer något och jag känner hur kroppen tar över, jag kan inte kontrollera den längre. Jag försöker att bara andas med i värken, slappna av, inte krysta så tidigt. Men i slutet av värken kommer en enorm kraft som får mig att krysta neråt. Det går inte att stoppa. Det gör givetvis väldigt ont under värken, men vågen av kraft och energi jag får är helt obeskrivlig.

Kroppen klarar det! Det går! Jag vet hur jag ska göra! Jag är så fylld av positiva tankar. Inte rädd det minsta, kroppen kan. Kan inte vänta på att få upp bebisen på bröstet. Snart är hon här!

Jag har en kort värkpaus mellan värkarna och sen kommer en ny krystreflex, tre stycken per värk. Jag känner barnet tränga ner, känner huvudet trycka på runt nån kant och vet det är nära nu. PCB:n tar bort lite av trycket men kraften som väller över mig är så stark.

Kroppen bara gör sitt och jag hänger med, försöker andas och ta in allt det häftiga. Har några konstiga ljud för mig som inte går att stoppa. Så det är så här det känns att föda, tänker jag. Jag känner när huvudet kommer ut, strax därefter resten av kroppen och så hörs det; skriket.

Min drömförlossning

Jag vänder mig om och får upp en arg och alldeles underbart vacker bebis på mitt bröst. Klockan 00:26 föds vår lilla tjej. Den första barnmorskan var inte så långt ifrån med sin gissning ändå. Det är över, hon är här. Jag sitter några minuter och bara tar in allt, kan inte fatta att det gick så här bra. En flicka blev det, berättar barnmorskorna. Hon heter Greta, berättar jag stolt.

Moderkakan kommer ut rätt så snabbt och vi får ligga kvar och gosa. Greta fick fullpott i APGAR-poäng och jag behöver inte sys alls. Det känns som en dröm. En dröm jag drömt om så länge, som jag kämpat för så länge och som äntligen, äntligen blev uppfylld.

  • Förlossningens längd: 9 timmar
  • Krystskede: 16 minuter
  • Gretas mått: 48 cm & 2,9 kg

Jag åker hem ett och ett halvt dygn efter förlossningen. Vill hem så fort som möjligt. Jag är i så mycket bättre skick, både fysiskt och psykiskt än när Arthur kom. Greta mår också riktigt bra. Jag samtalar med en ljuvlig barnmorska innan jag åker hem, och ger förlossningen 10/10 i poäng.

Visst fanns det saker som kunde gått smidigare och jag kunder varit lite lugnare under den mest intensiva fasen, men jag är fortfarande så chockad över att JAG kunde få en drömförlossning. Det känns verkligen som om det inte kunnat gå mycket bättre.

Förlossningen tog mycket ondare än förra förlossningen, men smärtan är egentligen så liten del av det hela. Upplevelsen var så häftig, så stark och så mäktig. Smärtan var aldrig farlig utan den ledde till henne. Skulle göra det när som helst igen, för att få henne.

Att föda Greta var verkligen mitt livs häftigaste upplevelse.

min drömförlossning

Och nu börjar det allra bästa, att få lägga graviditeten och förlossningen bakom oss och njuta av att ha henne här hos oss. Vår fina lilla Greta, hon är verkligen helt perfekt. En sån underbar gåva.

För en tanke som inte kan lämna mig efter allt detta, det är att barn verkligen är en gåva, som är oss till låns. Inte något vi lagat och fixat själva. Det kan inte vara möjligt för slumpen att skapa något så här perfekt. Tänk hur fantastiskt med en kropp som kan skapa, bära och föda ett barn. Skaparen finns där bakom och jag har aldrig varit så övertygad om det tidigare som jag är nu. Så tacksam över att vi får ha Arthur och Greta i våra liv.

Kommentera
Träningsprogram och -upplägg just för dig:
Det går bra nu

Det går bra nu

19.05.2019

Hur går det, hur har ni det? Det är en fråga vi ofta får just nu. Bra, svarar jag alltid. Riktigt bra! Men ett bra innefattar ju så otroligt mycket.

Bra betyder stunder av salig lycka med den sovande nyfödda i famnen och tvååringen som iakttar henne med uppriktig beundran. Men bra betyder också stunder då tvååringen trotsigt slår på henne för att testa gränserna och våra reaktioner.

Bra innefattar dagar som igår då vi var ute från morgon till kväll, den nyfödda sovandes i vagnen största delen av dagen och tvååringen supernöjd i sandlådan medan vi grejade i trädgården. Men bra kan också betyda dagar när barnens sovtider går i kors och man ska bära på en bebis med luft i magen samtidigt som tvååringen behöver ny blöja, lunch och dagslur – helst på direkten.

Bra kan betyda att jag hinner städa wc och ta en dusch medan den nyfödda nöjt tittar på i babysittern. Bra kan också betyda att sitter med två barn i famnen och funderar på när jag senast hann borsta tänderna.

Bra kan vara som igår när vi åt alla mål utomhus i solen i lugn och ro och verkligen njöt av tillvaron och varandra. Till och med åt glass i stan och lekte en stund i parken. Men bra kan också innefatta stunder då man helst skulle inta alla måltider intravenöst eller i pillerform bara för att slippa stöket med att hålla alla fyra mätta och nöjda.

Så svarar jag att det går riktigt bra ljuger jag inte. Men bra är ett stort ord som berättar väldigt lite samtidigt som det innefattar så mycket.

Men det jag vet alldeles säkert är att vi idag hade en riktigt bra förmiddag när hela familjen åkte på säsongens första båttur. Bra årstid ändå att få bebis i maj. Och hela sommaren har vi framför oss!

Kommentera
Recept: avokado- och mangosalsa som tillbehör till grillat

Recept: avokado- och mangosalsa som tillbehör till grillat

15.05.2019

Det är så otroligt kul att laga mat och framför allt äta mat igen nu när jag ammar. Allt smakar gott och jag äter hur mycket som helst. Det senaste jag snöat in mig på är mango. Jag testade att laga en avokado- och mangosalsa idag och den blev en ny favorit faktiskt. Så god att jag tänkte tipsa om den för er; ett perfekt tillbehör till allt grillat i sommar!

avokado- och mangosalsa

Denna avokado- och mangosalsa passar bra med det mesta grillat, men själv skulle jag helst para ihop den med fisk, kyckling eller räkor. Eller varför inte en riktigt god köttbit. Salsan skulle också bli riktigt god till fisktacos!

Recept på avokado- och mangosalsa

Receptet räcker för ca 3-4 personer. Vill du ha rejält sting i salsan, ös på ordentligt med chilin, varför inte ännu mera än i receptet!

  •  2 tärnade mogna avokador
  •  1 paket fryst tinad mango, 225 g eller 1 tärnad färsk mango
  •  0.5 finhackad röd chili
  •  0.5 tsk olivolja
  •  flingsalt
  •  svartpeppar
  • 0.5 kruka färsk koriander
  • lite saft från en lime

Tärna mango och avokado och blanda ihop alla ingredienserna. Avsluta med att pressa över lite lime. Servera och njut!

Kommentera
Min tredje morsdag i babybubblan

Min tredje morsdag i babybubblan

12.05.2019

Jag får fira min tredje morsdag i den ljuvliga babybubblan med massa mys i fullständig harmoni på rosa moln. Eller hur var det nu?

Nu med andra barnet känns allt så mycket mer självklart och enkelt. Jag är säkrare som mamma och behöver inte fundera hur saker ska göras. Jag känner jag kan njuta av bebisgoset på ett helt annat sätt än då. Kärleken är större direkt från början, eftersom jag vet vad som väntar. Den behöver inte växa sig fram, som den gjorde då.

Jag hann redan tänka att jag säkert klarar mig utan det jobbiga baby blues den här gången. Vi har bara myst i massor från morgon till kväll med vår lilla gullunge (alltså hur KAN man vara så liten och söt som hon?!)

Men så steg mjölken och de där hormonerna var tillbaka. Jag hatar verkligen de hormonerna. Oro, humörsvängningar och som den värsta PMS. Känslorna är svåra att tygla och de kommer när de kommer. Verkligen all over the place, glad och ledsen om vartannat.

Men jag är glad jag vet vad det beror på och framför allt – att de jobbiga känslorna snart går över. Det går ju över på några dagar hoppas jag, får bara vänta ut det.

Idag började dagen på det allra bästa sätt. Greta sov som vanligt nästan hela natten (hon är inte bara söt, hon är duktig på att sova också!) och vid nio gick vi in med paket på säng åt Arthur som fyller två år idag.

Där och då var lyckan fullständig. Lyckliga tvååringen som öppnar paket medan han sjunger, 5 dagar gamla lillasyster som nöjt ligger och tittar på i sängen och föräldrarna som kramas bredvid. Så otroligt lycklig, och så tacksam att jag får fira morsdag idag.

Nu har vi tagit en skön eftermiddagslur hela familjen och jag hoppas de sover vidare när jag smyger mig ner för att hämta tårta från kylskåpet. Har insett att mat och sömn bäst håller humöret i shack så det prioriteras just nu. Och lite extra tårta tackar man inte nej till…

Kommentera
Mina målbilder under förlossningen

Mina målbilder under förlossningen

08.05.2019

Tusen tack för alla lyckönskningar!

Vi har precis kommit hem och Greta har haft sina första besökare över. Vi lever i en enorm lyckobubbla och vill visa upp henne för hela världen. Hon är så otroligt fin och jag är så stolt över att vara hennes och Arthurs mamma.

Det är så skönt att vara hemma igen. Hon föddes halv ett på natten och jag skulle ha åkt hem redan på morgonen om jag fått. Men vi sov en natt till och kom hem idag, efter barnmorskans inrådan. Jag känner mig säker på amningen och både hon och jag mår så bra att jag inte visste vad vi skulle på ett sjukhus att göra.

Jag ska berätta mera om förlossningen snart. Jag jobbade mycket med avslappningen och mentala bilder och mål. Jag hade tre målbilder i huvudet. Första var när hon kommer upp på mitt bröst, andra när Arthur får träffa sin lillasyster och tredje när jag får klä på henne sina egna kläder och vi alla åker hem från sjukhuset.

Jag vet inte om jag aktivt tänkte så mycket på dessa mål under själva förlossningen, men jag hade tänkt på dem mycket innan. Det gjorde att jag fick en positiv bild av förlossningen och visste varför jag går igenom det jag gör. Jag visste tydligt att smärtan leder till något så otroligt bra.

målbilder under förlossningen

Smärtan ledde till något bättre än bra! Mina målbilder tog mig hit.

Arthur tyckte det var väldigt kul att träffa Greta och han visste genast vem hon var när han först träffade henne på BB. Vi har ju pratat så mycket om henne. Han tycker om att titta på när hon rör sina små fingrar men blir lite rädd när hon gråter.

Nu väntar en spännande tid när vi alla ska bonda här hemma, men jag ser så mycket fram emot det. Känner enorm tacksamhet att allting gick så bra. Ska passa på att gosa ordentligt nu för plötsligt flyger tiden iväg och så är det lilla knyttet två år och ryms knappt på längden i soffan ens fast man sparkar upp benen i luften!

Kommentera
7.5.2019

7.5.2019

07.05.2019

Världen stannade upp för livets största mirakel. Jag fick något som kanske kan kallas min drömförlossning och ett väldigt efterlängtat barn på mitt bröst. 2,9 kilo kärlek från en punktlig tös som liknar sin storebror väldigt mycket.

Välkommen till världen, älskade Greta!

Små, små fötter och nyfikna ögon. Bebisdoft och rosiga kinder. Älskade lilla barn.

Kommentera
Nervvraket i vecka 40

Nervvraket i vecka 40

05.05.2019

De senaste dagarna har varit en mental berg- och dalbana. Nervvrak, skulle man bäst kunna beskriva mig just nu. Graviditeten, som känts evighetslång, är på slutrakan och de allra sista dagarna innan beräknad förlossning är här. När som helst kan hon komma till oss!

Idag fotade vi den allra sista magbilden, lovade jag mig själv.

Jag är inte orolig för själva förlossningen egentligen, utan tvärtom är jag taggad på att den ska dra igång. Men jag kan inte låta bli att oroa mig för henne. Jag vet ju att inga garantier finns. Livet är skört. Tänker massor på William som skulle varit 6 månader nu.

Häromdagen var det andra gången jag åkte in för att kolla hjärtljuden när jag inte känt några rörelser på länge. Allt såg bra ut, och jag blev lugnare för stunden. Men denna oro tar kål på mig. Tänk om hon istället låg här bredvid mig på soffan och jag kunde kolla hur hennes bröstkorg höjs och sänks när hon sover. Så befriande det skulle kännas att ha bättre koll!

Jag försöker fylla dagarna med program för att skingra tankarna. Sitter jag hemma själv blir jag tokig. Fysiskt är jag inte på topp direkt men jag försöker träffa folk och göra sånt jag orkar med. Passar på att gå till frisören och kosmetologen. Igår gick jag på stan och fikade länge på café med mina systrar. Ikväll ska vi ha pizzakväll med vänner.

Men det som hjälper bäst är att försöka inse att allt är bortom min kontroll. Genom att oroa mig gör jag ingen nytta alls varken för mig själv eller babyn. Tvärtom mår jag så mycket bättre när tankarna hinner lugna sig. Så jag försöker släppa oron. Andas, slappna av. Ger Arthur den uppmärksamhet han behöver. Blickar framåt. Det som väntar är ju ändå helt otroligt. Tänk att jag ska få hjälpa ett litet barn till världen. Ett barn som kommer att kalla mig för sin mamma. En älskad lillasyster.

Texterna nedan fick jag mycket hjälp från och kanske de kan trösta någon annan orolig själ också.

Gud har verkligen en plan för ditt dagliga liv och Hans plan är en av glädje, frid och seger. Gud vill att du övervinner dina känslomässiga problem eftersom du är en viktig del av Hans större plan i det här kritiska ögonblicket i historien.

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. – Fil 4:6- 7

Kommentera
Säljes: en drömsommar med  segelbåten Fia

Säljes: en drömsommar med segelbåten Fia

02.05.2019

Vi har lagt vår segelbåt till försäljning och en massa minnen dyker upp när jag tittar på försäljningsannonsen. Så många upplevelser och äventyr den båten och vi varit med om. Otaliga vackra solnedgångar och soliga frukostar i sittbrunnen. Medvind i vackert sommarväder och motvind i högsjö – allt har vi hunnit uppleva.

Förra sommaren blev båten verkligen vår räddning när julihettan invaderade vårt sovrum. Då var det bara att ta sitt pick och pack och krypa till kojs medan vågorna guppade oss skönt till sömn. Och när man vill ge sig iväg på längre tur så laddar man kylskåpet fullt med läckerheter och kastar loss dit vindarna för en.

Det jag älskar allra mest med en segelbåt är det fria livet då man kan ta sig vart man vill med bara vindens hjälp. Jag tror jag aldrig är så avslappnad som då jag är ute och seglar. Att vakna upp en solig sommardag och sticka ut huvudet i takluckan ovanför sovkojen är något alldeles speciellt.

Nu undrar vi förstås vem som vill ta över vår lilla Fia.

Hon är en stabil 25 fotare som rymmer 5 kojplatser. Hon härstammar från 80-talet och är inte i toppskick, men passar perfekt för den som vill testa på det goda seglingslivet i sommar med liten budget. Hon står nu vid Pavis i Jakobstad och vi tänkte sjösätta henne i maj.

Annonsen hittar du här! Vi tänker inte ge upp seglandet utan behöver en lite större båt som rymmer vår snart fyra personers familj lite bättre. Hur det blir med seglandet i sommar återstår att se!

Kommentera

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Nina 2019.20.5
Så fint skrivet!! Nä, allt detta kan inte vara en slump eller ha kommit till bara sådär 😊Det finns nog nåt större, det tror jag på ❤️ - Kommentera!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Karin 2019.20.5
Här är en till med tårar i ögonen. Blir otroligt peppad inför min egen förlossning, BF om 11 dagar med andra barnet. Ska försöka att bara tänka positivt nu och vara närvarande. Grattis! - Kommentera!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Bella 2019.20.5
Helt otroligt vackert att läsa dethär Lina! Jätte fint skrivet och jag e så glad att de gick så bra med förlossningen! ❤️ - Kommentera!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Tidstjuven 2019.20.5
Åååh, vilken förlossning! 😍 Sitter här med tårar i ögonen. Så härligt att du fick en sån upplevelse. Att föda barn är verkligen det häftigaste man kan vara med om när kroppen samarbetar. ❤️ - Kommentera!

Förlossningsberättelse – när lilla A gjorde dramatisk entré

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning! 2019.20.5
[…] Jag är så glad att denna förlossningsberättelse är helt annorlunda den förra, när Arthur kom till världen. Jag hade inte trott att två förlossningar från samma kvinna kunde vara så här olika. Denna […] - Kommentera!

Hur undvika huvudvärk efter träning? Se checklista!

Nathalie 2019.15.5
Hej! Får ofta huvudverk efter att jag simmat. Troligtvis för att jag spänner mig men vet inte hur jag inte ska spänna nacken när jag simmar… - Kommentera!

Träna din rörlighet för knäböj

VitaDagar 2019.11.5
Hej, Bra och intressant inlägg om rörlighet vid knäböj. Jag har vissa problem med det men inte så mycket i höften, mer att hålla stången med rätt fattning bakom nacken, har alltså svårt att hålla stången med smal fattning...det tyder väl på stela bröstmuskler va, eller vad tror du? - Kommentera!

Mina målbilder under förlossningen

Annika 2019.8.5
Gratulationer och lyckönskningar till er 🧡 Så vackert! - Kommentera!

7.5.2019

Jeanette 2019.8.5
Stort GRATTIS! - Kommentera!

Nervvraket i vecka 40

Ann-Christin Snellman 2019.5.5
Kram, jag finns här ❤ - Kommentera!

Veckans övning: Höftlyft (4 orsaker varför och hur du ska göra dem)

Hannas krypin 2019.3.5
När bäckenet tippas framåt så svankar man. Tror du menar tvärtom, att bäckenet ska tippas bakåt för att få ner ländryggen i mattan. :-) - Kommentera!

Stretchning av djupa vadmuskeln soleus

Catrin Åkerlind 2019.1.5
Hej Kan korta vadmuskler orsaka inflammation /smärta på hälbenet? Mitt på hälen och lite utsidan? - Kommentera!

10 saker ni inte visste om mig

Adins 2019.1.5
Inte dricka dålig mjölk😅 - Kommentera!

10 saker ni inte visste om mig

Maria Skoglund 2019.29.4
Tack för en bra lista! Hoppas sista dagarna går fort:) - Kommentera!

10 saker ni inte visste om mig

Sus 2019.29.4
Skulle vara intressant att höra lite mera om punkt 2. Jag har själv samma tankar. - Kommentera!

Reselista 2019

Lite mera rosa - Cornelia Tonéri 2019.25.4
Kul, så kul lista att jag gjorde en egen :-) https://litemerarosa.com/2019/04/25/reselistan-2019/ - Kommentera!

Reselista 2019

Reselistan 2019 - lite mera rosa 2019.25.4
[…] en reselista hos Anngelic som i sin tur hittade den hos Lina och även om jag inte vanligtvis brukar haka på dessa listor så gillade jag just denna eftersom […] - Kommentera!

Recension av North 13.5 Speeder spring/cykelvagn

Ida 2019.24.4
Hej! Detta kanske är en udda fråga, men jag undrar om du har instruktionerna kvar till cykelvagnen? Har en likadan men har tappar bort instruktionerna, försökt och googla utan att hitta men så hamnade jag här:p om du har och du skulle vilja ta kort och skicka till mej hade de varit sååååååå snällt! /Ida - Kommentera!

Hur ofta ska man träna?

Femtonåringen 2019.24.4
Hej! Jag är en tjej på femton år som verkligen undrar hur mycket jag ska träna. Har aldrig varit direkt intresserad av träning men känner att jag behöver det eftersom jag inte vill gå upp i vikt. Den rörelse jag har i dagsläget är ca 20 min cykling till och från skolan varje dag, samt ca 40 min promenad. Har på senare tid även lagt till ett styrkepass där du jobbar med kroppen som jag hittat online. Detta styrkepass gör jag dock ca 2- 3 gngr i veckan (och ibland inte alls). Visst rör jag på mig för lite? Vad tycker du jag ska lägga till för ytterligare rörelse i veckan? Ska jag gå till gymmet eller liknande..? Finns det någon sport jag kan börja på fast att jag är femton? Jag vill verkligen inte röra på mig för lite. Har väldigt stor ångest kring vad jag äter i förhållande till hur lite jag rör mig. Tack på förhand, Femtonåringen - Kommentera!

Reselista 2019

Ann 2019.23.4
Ja kul lista, jag lånar nog den :) - Kommentera!

Vår upplevelse på Mödrapolikliniken och önskan om förändring

Malin 2019.15.4
Så får det verkligen inte gå till! Tycker du ska anmäla till Soites patientombudsman. Förstår dina tankar så väl. Har ett trauma från första förlossningen som nog har blivit bearbetat, men även om det är 5 år sedan bär man det med sig. Inför andra förlossningen var jag till soites pelkopoli och av det fick jag inte riktigt ut något... betydligt bättre samtal och stöd fick jag av Sanne på mödrarådgivningen i jeppis. Om du inte varit till henne rekommenderar jag varmt att du ber din rådgivningstant att remittera! - Kommentera!

Tips på hemmapass med hantlar och träningsbänk

Linda 2019.14.4
Hej och tack för en super bra blogg! Jag har en fråga ☺️ Jag vill kunna träna styrketräning hemma, främst basövningar som täcker fler muskelgrupper (föräldraledig, så tiden är knapp 😆). Men jag vet inte vad jag ska investera i för redskap som täcker mitt basbehov. Jag har kettelbells på 8 och 10 kilo men vet liksom inte hur jag ska träna med en kettelbell för att komma så nära ex marklyft som möjligt? Ska jag investera i en skivstång, hantlar? Vad ska jag då ha för vikter? Jag tänker att jag vill ha så få redskap som möjligt (lite pengabrist också höh) Hade vart kul om du ville komma med tips eller kanske göra ett blogg inlägg om basövningar hemma 🥰 - Kommentera!

Reselista 2019

Emmi - explorista.se 2019.14.4
Kul lista! Ja, Tarifa är verkligen ett ställe man vill tillbaka till, om och om igen...! Jag åker dit 10 maj igen - happiness! :D - Kommentera!

Vår upplevelse på Mödrapolikliniken och önskan om förändring

Jonna 2019.13.4
Oj nä vad tråkigt...förstår besvikelsen!!! Har du tänkt på att ha med en doula? Kanske det skulle hinnas ännu få en? Jag upplevde jag fick prata genom allt så bra innan, jag hade en till med mig i förlossningen som kunde berätta åt sköterskorna hur jag ville ha det och vad jag var rädd för och en till som kunde massera och hjälpa till så jag hela tiden kände mig trygg. Det är så viktigt att få känna sig trygg då man föder❤️ - Kommentera!

Vår upplevelse på Mödrapolikliniken och önskan om förändring

J 2019.13.4
Alltså fy vad jobbigt! Och verkligen dåligt att de inte meddelat dig, tror en orsak kan vara att man nuförtiden inte prioriterar att ha sekreterare och kanslister i samma utsträckning g som förr... en hjälp som denna kommer jag också att behöva om ja nån gång ska våga föda igen i framtiden och då är ju det sista man vill att de ska krångla på detta viset.. :/ - Kommentera!

Vår upplevelse på Mödrapolikliniken och önskan om förändring

Mia 2019.13.4
Hoppas att du även kan meddela soite (mödrapoli) om dethär på deras sida, tycker det är en jätte viktig sak som inte får gå fel, 2 gånger (utan att bli meddelad) !!!! Många styrkekramar, hoppas ni kan lösa dethär! (Kommer själv att infinna mig på avd 3 om 20+ dagar.... 😮) - Kommentera!

Vår upplevelse på Mödrapolikliniken och önskan om förändring

Matias 2019.13.4
De som skall skammas/skämmas när vi skattebetalare lägger sårade känslor, egen tid,lönebortfall, barnvaktens tid, bil/bensin på osmidigt skötta kund/patient/klient-kontakter (annullering/ny tid) är inkompetenta beslutsfattare som hoppas att de premieras med höjd lön ifall lönen (1 300 €/mån) för en kanslist/sekreterare inbesparas. Ställ krav, valtider! - Kommentera!

Uppvärmning innan träning: Hur och varför?

Ayub Mohamed 2019.10.4
hej jag undrar om de finns övningar innan man tränar skulle behöva det - Kommentera!

Tejpning av knä vid löparknä

Lina 2019.9.4
Så bra, tack för tips! - Kommentera!

Kickstart Challenge 14 veckor

Vågar du anta utmaningen?
En 14-veckors utmaning för dig som vill träna hemma utan redskap 3-4 gånger i veckan. Du får 8 effektiva träningsprogram, träningsdagbok, träningstest m.m. Läs mer och beställ!

Välkommen!

Lina Björkskog från Linas Träningsblogg

Välkommen till min blogg! Här på min blogg skriver jag om mitt stora intresse: träning och hälsa. Med denna träningsblogg vill jag motivera och inspirera till träning och till en hälsosam livsstil. Jag tycker att träning får och ska vara roligt. Det finns någon träningsform som passar för alla! Do what you love and love what you do, helt enkelt.
Jag som skriver denna blogg är Lina, en finlandssvensk 27-årig fysioterapeut och PT, som njuter av livet och tar dagen som den kommer. Du hittar mig oftast i Helsingfors, ibland i Jakobstad eller inte heller allt för sällan någon helt annanstans där gräset är grönare och vattnet varmare. Jag planerar sällan mina träningspass utan gör det jag har lust med. Oftast blir det svettiga crossfit-pass, löpning eller mountainbiking. Om det inte blåser förstås, för då är jag på vattnet och kitesurfar.

Följ med!

I samarbete med




Gamla inlägg

Sök i bloggen