Kitesurf & SUP med familjen vid Vexala

Kitesurf & SUP med familjen vid Vexala

24.06.2019

Vi hade en midsommarhelg med både sol, regn och vind och orkade oss aldrig ut till skärgården som planerat. Men vi firade hemma hos oss med vänner istället med pizza i den vedeldade ugnen och midsommartårta som samtidigt var min 31:a födelsedagstårta.

Helgen avslutades på bästa sätt, då vi packade bilen full av barn, kite-utrustning och sup och åkte ut till Vexala. Vi var vid en ny strand jag aldrig varit på tidigare, men den blev en ny favorit. Så otroligt vackert ställe. Den västliga vinden blåste in där i viken så Jonathan kitade av sig lite.

Den här viken kan vid vissa vindar bilda riktigt fina vågor för vågsurf, men igår var det bara mindre vågor som orkade in. Vi pumpade upp suppen och försökte fånga lite vågor med den, men det gick sådär. Jag hade kanske inte helt rätt teknik och brädan kändes för liten. Men roligt var det! Så härligt att kämpa i mitt rätta element, vattnet. Jag hade sakat känslan av saltstänk i ansiktet och vind i håret.

Ett par bekanta vi inte sett på länge dök upp och jag stod och betraktade dem när de lekte med kitarna i vågorna, på den underbart vackra stranden i det fina ljuset. Jonathans utrustning låg redo på standen, och jag kunde inte hålla mig från att ta några svängar på vattnet. Allt kändes precis som det brukar, så lycklig över att kitesurfa igen. Men jag tog det riktigt lugnt och tänker vänta några veckor innan jag börjar öva på hopp igen.

kitesurf vexala

Att få en så här fin söndag med min familj var mycket mer än jag hade vågat hoppas på. Vårt mål har varit att skola barnen till att bli strandbarn som tål vind, sand och sol – och det verkar gå mycket lättare än vi trott. Arthur trivs så bra på stranden och Greta sov hela dagen i vagnen. Och nu säger Arthur han också vill kajta som mamma och pappa. Ska se om jag hittar en våtdräkt åt honom så får han leka av sig lite i vattnet i alla fall.

Roligt att starta nya veckan med så här fin helg i minnet. Hoppas du som läser också haft en bra midsommar och får en fin kommande vecka!

Kommentera
Träningsprogram och -upplägg just för dig:
Styrketräning hemma efter förlossning – min träning just nu

Styrketräning hemma efter förlossning – min träning just nu

19.06.2019

Det har gått sex veckor efter förlossningen och träningssugen börjar komma tillbaka med besked. Jag märker kroppen klarar mera, bäckenbotten börjar nästan kännas som vanligt igen, magmuskeldelningen har växt ihop och jag kan gå lite raskare under promenaderna. Så häftigt hur kroppen läker och fixar allt. Även om man tror man aldrig ska bli i skick igen efter att man fött så blir det ändå bra.

Häromdagen cyklade jag mountainbike en ljummen sommarkväll och det var alldeles ljuvligt. Att cykla är ju den perfekta postpartum-träningen; skonsam träning men ändå kan man få upp pulsen rejält (obs: bra så länge som man har tillräckligt stark mage för att hålla positionen). Jag ser fram emot att paddla SUP också i sommar.

Jag har försiktigt börjat med styrketräning igen för att försöka väcka musklerna försiktigt. Inte så att jag skulle packa väskan och dra till gymmet, utan istället några försiktiga övningar här och där hemma på gården. Greta har börjat få lite sovrutiner nu så när hon sover och Arthur leker går det hur bra som helst att träna lite.

Övningar jag gör är enklare basövningar som t.ex. knäböj, step-up, gummibandsrodd, armhävning mot en upphöjning och rodd (att t.ex. hålla i kanten på studsmattan och dra upp sig där funkar bra). Små miniutfall bakåt tycker jag också är en skön övning att göra. Övningar som också finns med i Kickstart Challenge Mama – mitt träningsprogram för nyblivna mammor som man kan göra efter man fått OK i efterkontrollen. Ja, och så kniper jag förstås. Försöker komma ihåg det när jag sitter och ammar eller kör bilen.

Jag har ännu inte tränat några ordentliga genomtänka pass, utan jag gör någon övning här och någon övning där. Börjar enkelt och planen är att öka på vartefter. Men det känns så otroligt bra att äntligen kunna bygga upp en starkare kropp igen!

Känns som om livet har återvänt efter en lång vinter och jag njuter så av sommaren, barnen och att kunna röra på mig igen!

Kommentera
10 favoritbilder från de senaste dagarna

10 favoritbilder från de senaste dagarna

09.06.2019

Tänk att de här dagarna är här nu, dagarna som vi knappt vågade drömma om när vi kämpade på i minus tjugo i januari. Vårt hus är ju egentligen en sommarstuga och visst är det sommaren som passar oss allra bäst.

Några favoritstunden från de senaste dagarna är:

Gårdagens morgonträning nere vid sjön. (I ett oklippt gräs som blivit en härlig blomsteräng).

En sjukt vacker morgon när Arthur lekte i sandlådan medan jag fixade morgonmål.

En förmiddag då Greta somnade i min famn ute i trädgårdsgungan medan Arthur lekte i sandlådan (ja, han gör knappt annat än bygger sandkakor om dagarna).

En underbar dessert jag åt vid Pavis. Så glad att den restaurangen är öppen för sommaren igen.

En morgon när båda barnen var riktigt gosiga och vi låg kvar en stund i sängen.

En vagnspromenad i skön sommarvärme då jag kände att kroppen håller på bli starkare igen.

En vacker kväll när jag var så tacksam över min sovrumsvy och att få vara just här, just nu. Min drömplats på jorden, i alla fall i juni.

En varm eftermiddag i ett stökigt hus men med två av de människor jag älskar allra mest.

En morgon jag hann äta frukosten i lugn och ro i solen

En kväll som jag, efter en jobbig dag själv med barnen, fick ta mitt första badkarsbad efter förlossningen. Jag satt och lyssnade på ljudbok och beundrade äppelträdet genom fönstret. Och satt på trappan i badrock efteråt och åt pizza!

Sommaren, oj så jag njuter. Och det bästa är att den bara har börjat!

Kommentera
Så jävla duktig

Så jävla duktig

05.06.2019

Så jävla duktig är namnet på Svenska Yles nya programserie som kom ut idag.

I serien får vi följa fem unga finlandssvenska kvinnor i deras vardagsliv. De har alla olika livssituationer; någon är sjukskriven för utbrändhet, någon kämpar hårt för att nå karriärsmässig framgång och en tredje är hemma med små barn – gemensamt för alla är att de känner av samhällets press och ideal. Under flera månader har de vloggat och i serien berättar de om sina erfarenheter av att vara ung kvinna idag.

Jag har fått förhandstitta på avsnitten under veckan som gått och det har väckt många tankar hos mig. Märker hur otroligt viktigt det är att kunna berätta ärligt om sina tankar och känslor, även de jobbiga. Lägger man ord på det jobbiga så blir det lättare att hantera.

När jag såg på serien tillåt jag mig själv lägga ord på alla känslor som snurrat de senaste veckorna. Hur otroligt svårt det är att vara tvåbarnsmamma och att aldrig räcka till. Tror detta är den hittills tyngsta tiden i mitt liv. Att hela tiden sitta fast med amningen och vara behövd 24/7 av en enmånaders bebis samtidigt som tvååringen nästan hela tiden skulle behöva hjälp och uppmärksamhet.

Sömnbrist (ja, Gretas sömntalang verkar ha avtagit för tillfället), stress och uttråkning på en och samma gång. Alla dessa känslor som känns förbjudna att uttala för att jag ju borde vara så tacksam och kunna njuta av de underbara medan de ännu är så små. Och ja, det är underbart, men också jobbigt.

Tror det är så viktigt att lägga ord på sina tankar och känslor för att de ska bli lättare att hantera. Och för att inte låta de tankarna definiera ens liv utan kunna släppa och gå vidare.

Jag tror alla i någon mån kan känna igen sig eller en närstående i serien och rekommenderar den därför varmt. Här hittar du den!

Kommentera
Greta tre veckor

Greta tre veckor

31.05.2019

3 veckor och några dagar gammal, och alldeles, alldeles självklar i vår familj.

Det var så spännande där vid två veckor. Skulle hon också få problem med magen som Arthur hade? Vi hade några tuffare dagar med magknip, men sen hittade jag räddningen på apoteket. Disflatyl, stavas den. Och Greta är som en helt ny bebis. Visst har hon lite magknip nu som då, men inte alls så jobbigt som vi hann befara.

Greta har två supertalanger; att äta och att sova. Hon sover oftast bra på nätterna och när hon är vaken äter hon nästan hela tiden. Hon växer mera än hon skulle behöva och är redan 3,5 kg och 51 cm (var 2,9 kg och 48 cm vid födseln). Hon tycker om att bada och när hon ska somna vill hon helst ligga nära.

Titta så stor hon blivit redan!

Och gulliga Arthur har fått ta på sig storebrorsrollen. Han tycker inte om när hon är ledsen så då vaggar han babysittern eller visar nån leksak. Om han inte är upptagen med något viktigare, som att t.ex. bygga med lego.

Och själv börjar jag landa i livet som tvåbarnsmamma. Har haft barnen några dagar själv nu när Jonathan jobbat och det har ibland gått super, ibland lite mindre super. Svåraste är att få Arthur att sova dagsvila på samma gång som Greta sover. Lyckas det så lyckas oftast det mesta annat också.

Livet är inte som mest spännande nu direkt, kom jag på mig själv att tänka idag. Eller dagens mest spännande moment var när jag skulle ha med båda till Arthurs tandläkare. Båda skötte sig exemplariskt och jag var så stolt över dem och över mig själv. Men jag kan ändå inte låta bli att längta tills det mest spännande under dagen kommer att vara något annat än ett tandläkarbesök. Ser fram emot allt skoj vi ska hitta på tillsammans.

Men det allra, allra bästa just nu är kravlösheten. Och gosandet. Det allra bästa botemedlet mot stress är att sitta bakåtlutad i soffan med en 3,5 kilos gosklimp sovande på bröstet. Det är helt omöjligt att vara stressad då. Min syster sa nåt om att det var vetenskapligt bevisat att ett lätt tryck mot bröstet på runt 4 kg lindrar stress, och jag tror henne.

Speciellt om det råkar vara den allra gulligaste lilla människan i världen.

Kommentera
Bland glass, korvar och morötter – har ätandet blivit en prestation?

Bland glass, korvar och morötter – har ätandet blivit en prestation?

28.05.2019

När vi står och väntar på att sommaren ska börja på riktigt tror jag det är många med mig som drömmer om varma sköna dagar med gott häng och god mat. För god mat hör ju sommaren till. Utfärder med picnic-korgar, svalkande glassar och grillning utomhus när det blir till kväll.

Hur känner du när du tänker på sommaren och på mat? Kan det till och med så att du får lite knip i magen med tanke på hur mycket ohälsosamt du kommer att äta? Jag läste en riktigt bra artikel i S-gruppens tidning här om dagen, en intervju med en näringsterapeut. Hon sa bland annat så här:

Ätandet har blivit en prestation, en tävling som du måste delta i. Då är det ganska svårt att lyckas. Då glömmer du att du och din kropp spelar i samma lag.

Du kan lära dig att vara mer barmhärtig mot dig själv. Även i en hälsosam kost finns det rum för godsaker. Det är också bra att fundera på hur du definierar en godsak: smakar choklad verkligen så mycket bättre än en rågbrödssmörgås?

Tycker det här är så otroligt vettigt sagt. Tänk så enkelt det skulle vara om alla bara kunde sluta jämföra sig med andra och lyssna på sig själva. Kroppen vet nog vad den behöver och genom att lyssna på den kan man skapa sig en vettig kost.

Sen är det ju så att mat kan vara väldigt känslobetingat. Som igår när barnen äntligen somnat båda två och jag satte mig ner i solen med en varm kaffe och efterlängtad iskall glass. Smakade alldeles ljuvligt. Men efter en stund var jag väldigt hungrig igen och då gick jag lös på ett stort lass med morötter och nektariner. Om det smakade sämre? Nej, det smakade ännu bättre.

Jag tror att mat blir så mycket bättre och skönare på alla vis om man försöker koppla bort känslorna lite grann. Ät det kroppen vill ha, unna dig saker, men låt dig inte luras av att det ohälsosamma alltid är godare. Testa på att äta allt i stället, utan skuldkänslor och bara känn efter vad som är godast och vad som gör bäst för kroppen.

Gårdagens väldigt snabba men väldigt goda grillade middag

Och som mitt matmotto: tänk på vad du ska lägga till istället för vad du ska ta bort. Det finns så mycket god och hälsosam mat som du inte upptäckt ännu!

Jag siktar i alla fall på en matglad sommar med både glass, korvar och morötter. Och kaffekoppar med Fazers blå. Har börjat dricka kaffe nu som tvåbarnsmamma och jag är så glad att jag äntligen upptäckt Fazers blå på riktigt också. Kaffe och choklad hör ju ihop!

Kommentera
Min träning 2 veckor efter förlossningen

Min träning 2 veckor efter förlossningen

25.05.2019

Det har gått två veckor och några dagar sedan förlossningen och jag tänkte berätta lite hur jag tränar just nu.

Det är förstås väldigt enkel träning jag sysslar med så här tidigt efter förlossningen. Egentligen skulle jag inte kalla det träning, utan hellre aktivering av vissa muskler. Fokus ligger på återhämtning, inte att bygga upp.

Men jag jobbar med tre saker:

  1. Hållningen
  2. Andningen
  3. Bäckenbottenträning

Hållningen behöver ses över efter en graviditet där magen växt och tyngdpunkten förflyttats framåt. Ryggen har svankat mera och axlarna åkt framåt. När bebisen väl är på utsidan är det väldigt lätt hänt att detta mönster fortsätter, i och med allt bärande och ammande.

Jag försöker därför tänka extra mycket på min hållning. Kollar i spegeln ibland hur det ser ut och tänker på att aktivera inre magmusklerna lätt när jag står (inte heller överaktivera) samt dra axlarna lite bakåt. När jag ammar brukar jag lägga en kudde under armbågen för att avlasta axlarna och kunna slappna av helt.

Andningen tränar jag tillsammans med bäckenbottenaktivering, för att få med de djupa magmusklerna och andas rätt, med hela magen.

Övning för att koordinera andning och bäckenbottenaktivering

En övning jag gjort är att ligga på rygg med böjda knän och händerna på magen. Jag andas in och känner magen höjas. Jag andas ut och spänner bäckenbotten (tänker att knipa i ett lyft uppåt). Håller kvar spänningen medan jag andas in och ut en gång till. Slappnar sen av och andas två gånger till in-ut och bara slappnar av. Upprepar 5-10 gånger. (Känns denna för svår kan man först testa att knipa endast på utandningen, vilket jag gjorde till en början.)

Och så tränar jag lite mera bäckenbotten på det. Jag använder en app som heter “tät” som är enkel att följa, där man kan avancera och göra svårare övningar vartefter. Försöker ta fram den några gånger per dag.

Gör bäckenbottenträningen roligare

Det här med bäckenbottenträning är ju inte det roligaste att göra direkt, men jag är riktigt motiverad nu för jag vill bli i skick och kunna göra roligare träning sen.. Och det blir ju som man gör det till. Har man en inställning om att det är tråkigt så blir det tråkigt. Tänker man i stället att det här är grunden för att jag ska kunna kitesurfa och springa i höst, då blir det genast riktigt intressant. Jag tänker istället jag ska bli superbra på att kontrollera knipandet.

Nån annan träning utöver det gör jag inte. Nån barnvagspromenad givetvis men inga magmuskelövningar ännu, de får vänta lite till. Magmuskeldelning går i de flesta fall tillbaka av sig självt under de första två månaderna, så jag låter kroppen läka bäst den kan utan att störa processen för mycket. Jag har ju varit gravid i nio månader och fött ett barn, så kroppen behöver kunna återhämta sig i lugn och ro.

Det går långsamt framåt men huvudsaken är att det går framåt. Jag är så taggad på att kunna träna hårdare igen, så småningom. Allra mest ser jag fram emot att kitesurfa igen!

lohtaja kitesurf

Kommentera
Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

20.05.2019

Dags för förlossningsberättelse! Jag är så glad att denna förlossningsberättelse är helt annorlunda den förra, när Arthur kom till världen. Jag hade inte trott att två förlossningar från samma kvinna kunde vara så här olika. Denna gång fick jag verkligen min drömförlossning.

Det blir ett lång inlägg men jag försöker dela upp i underrubriker.

Förlossningsrädslan

Jag ska berätta hela förloppet men måste först berätta lite om bakgrunden, om ni inte läst på bloggen tidigare, så att ni vet varför detta var så stort för mig:

Det jag hade i bagaget från förlossning nummer ett var en traumatisk upplevelse där förlossningen tog väldigt lång tid och behövde sluta i sugklocka. Arthur var väldigt medtagen när han kom ut och behövde tas till återupplivningen för att få extra syre. Jag kände jag inte hade kontroll över vad som hände, förloppet tog väldigt lång tid och jag kände att jag gjorde allt fel, speciellt i krystningen när det blev bråttom då hjärtljuden gick ner.

Jag hade därför svårt att tänka att jag skulle föda igen när jag blev gravid med nummer två, Greta. När dessutom systers barn dog vid förlossningen när jag var gravid i vecka 14 var jag säker på att det får bli kejsarsnitt. Men efter rekommendationer gick jag för att prata med Sanni på rådgivningen, en barnmorska som man kan samtala med om förlossningsrädslor.

Jag gick till henne två gånger och det hjälpte massor. Jag var också till Kokkola innan och planerade förlossningen där. Utöver det har jag läst flera böcker och tränat på andning och avslappning. Från och med vecka 30 lyssnade jag varje dag på en ljudbok om avslappning inför förlossningen. Den stunden blev varje dag något jag såg fram emot. Och när jag började närma mig vecka 35 märkte jag att jag hade börjat se fram emot förlossningen. Väntade på att den skulle komma, kände mig redo och förväntansfull.


Att föda – Gudrun Abascal, boken jag hade mest nytta av. På storytel finns denna som ljudbok. I slutet av ljudboken finns avslappningen som jag lyssnade på varje dag. Rekommenderar starkt!

Tankar inför denna förlossning

Jag ville denna gång testa om det går att föda utan epidural. Jag ville helst ha en så naturlig förlossning som möjligt där jag själv var aktiv. Jag hade en önskan om att få känna krystvärkarna och en dröm om att kroppen skulle veta vad den ska göra, med minsta möjliga medicinsk bedövning som kan påverka förloppet. Jag vill inte ha flera barn än två så detta var min chans att få veta hur en förlossning känns. Jag var inte rädd för smärtan även om jag upplever mig ha låg smärttröskel, utan mera orolig för förloppet. Smärtan skulle ju leda till något bra.

Den viktigaste tanken jag hade i bakhuvudet var att jag inte kunde påverka vad som sker, jag kunde inte kontrollera förlossningen fullt ut – men att jag skulle försöka tackla det som händer med ett positivt tankesätt.

Så startade det

Måndagen den 6.5. startade som en vanlig måndag. Jag var gravid i vecka 39+5 och hade sovit en lång och skön natt. Jonathan åkte till jobbet och jag och Arthur tog en promenad efter frukosten. När vi kom hem och jag höll på laga lunch kände jag plötsligt något som fick mig att stanna upp. En molande värk men som även tryckte lite neråt. Lite likadan som alla de förvärkar jag haft sen flera veckor tillbaka, men ändå var det något som kändes annorlunda. Det kom tre såna värkar på en timme. Jag försökte att inte tänka så mycket på det, men hoppades att något var på gång.

Jag hade tid till rådgivningen halv tre på eftermiddagen. Jag förde Arthur till Jonathan och köpte en kaffe på vägen. Jag var bra i tid så satt en stund i bilen och fikade med en chokladboll. Då kände jag det tydligt. En riktigt stark värk, helt annorlunda denna gång. Nu visste jag något var på gång. Fick några såna på raken.

På rådgivningen såg allt bra ut och när de undersökte Greta fick jag igen en stark värk, kände jag behövde andas genom den. Jag satt i CTG en halvtimme där man såg att värkarna kom ungefär var sjunde minut. Jag var så glad för varje värk och andades med lätthet igenom dem.

Klockan var 4 när jag åkte därifrån och jag ringde och varnade Jonathan. Det blir en bebis snart, sa jag! Jag var så glad. Kände att det varit den bästa möjliga starten. Jag åkte hem via butiken och köpte allt gott jag kunde tänka mig. Fick två värkar inne i butiken men lyckades betala utan att stånka, haha.

Hemma tilltar värkarna

Vi åkte hem och jag började packa det sista i BB-väskan medan Jonathan lagade mat. Stekt kyckling och ugnspotatis och sallad, beställde jag. Packade Arthurs kläder och vilade lite i soffan. Åt maten med god aptit och Jonathan lagade upp ett bad åt mig. Jag låg kanske 30 minuter i badet men upplevde inte att det lindrade något alls. Värkarna kom ofta nu, men de kändes inte så jobbiga, utan jag kunde lätt andas mig igenom dem.

Värkarna kom med 1,5 till 2 minuter emellan och höll på ca 45 sekunder, så jag blev lite nervös att de kom så tätt. Det var ju andra barnet och man rekommenderas åka in när man har två värkar på 10 minuter, men jag kände ju att värkarna inte hade så stor kraft ännu. Samtidigt hade jag ju tränat på avslappningen så visste inte riktigt hur ont det skulle ta. Ringde in till förlossningen och de tyckte vi skulle komma in. Vi har ju ändå 40 kilometer dit med bil.

Det tog ett tag innan vi kom iväg. Jag klädde på mig mellan värkarna och vi körde Arthur till mina föräldrars. Kramades på trappan, sa vi skulle åka till Kokkola och hämta Greta, och den korta stund vi stod på trappan fick jag två värkar. Kände att vi kanske borde snabba på lite nu. De sista 30 minuterna till Kokkola var inget nöje direkt. Värkarna gick bra att andas genom ännu när jag fokuserade på att slappna av i kroppen, men det var så obekvämt att sitta.

Framme i Kokkola

Framme var vi klockan 8 och jag blev undersökt av en halvbekant barnmorska som jag klickade väldigt bra med. Jag var 6 centimeter öppen. 6 centimeter! Det kändes som en stor vinst i sig att veta att jag klarat av så mycket redan. Utan att ens ha så ont, upplevde jag det. Jag fick åka i till förlossningssalen direkt. Jag hade berättat jag ville testa de hängande linorna och fick ett sånt rum. Jag hängde i dem och andades.

Sitta gick inte alls nu, jag ville stå och hänga på något framför mig. Bäst var det om jag svängde höften från sida till sida när värken kom. Växlade mellan linorna och sängen, som vi lyft upp en aning. Jonathan fick inte alls röra nedre ryggen (vi som planerat många olika massage-tekniker!) men det var skönt när han strök mig på övre ryggen.

Barnmorskorna stod redo med instrumenten och trodde det skulle gå snabbt. Klockan 10 var jag öppen 7 centimetrar och barnmorskan trodde bebisen skulle komma ut före 12. Jag trodde det inte, skrattade i smyg, visste hon inte att jag var en sån som tog tid på mig att föda. Men hoppades att det skulle fortsätta lika bra som hittills.

Jag bad att få testa lustgasen. Hade velat spara den ett tag för att ha nåt att se fram emot. Det var däremot svårt att få tajmat värkarna i lustgasen eftersom CTG:n på magen hela tiden åkte ner så kurvan inte syntes på skärmen. Jonathan kunde därför inte meddela om en ny värk som planerat utan jag fick lyssna helt på mig själv. Värkarna kom oregelbundet dessutom, så det var svårt att veta när de skulle komma. De gånger jag lyckades tajma dem så gick det hur bra som helst, men när jag missade kändes det outhärdligt. Vi fick en ny barnmorska som kändes erfaren och säker, lite mera tystlåten.

Vi fortsatte; jag andades och Jonathan strök mig över ryggen. Efter en timme med jobbiga värkar var jag fortfarande öppen bara sju centimeter, vilket kändes väldigt tröstlöst. Men hon berättade att mycket hänt ändå och barnet sjunkit neråt.


Jag blev allt fulare i munnen, visade till och med fingret åt Jonathan när han sa “fel” sak. I efterhand önskar jag att jag skulle ha fokuserat mera på att slappna av och inte berätta så mycket hur det kändes. Det blev inte lättare för att jag berättade hur ont det gjorde. Men jag upplevde det var omöjligt att slappna av i benen. Ställningen som kändes bäst var fortfarande att hänga över sängen med höfterna vickande från sida till sida.

Jag vill ligga i en hängmatta, utan att höften rör i nånstans, minns jag att jag tänkte.

10 centimeter

Fem minuter före 12 var jag åtta centimeter öppen. Så nu börjar det värsta, tänkte jag. Jag gnällde till Jonathan om att få UPM, spinal, epidural, vad som helst. Kom inte ihåg vad något hette men ville ha något, på direkten. Trodde det var så länge kvar ännu. UPM hette väl PCB egentligen och det hade jag berättat tidigare att jag gärna testar på. De struntade i mina böner till ryggmärgsbedövning, precis som jag också hade önskat tidigare. De peppade mig att klara det, precis som jag hade önskat de skulle göra. Barnmorskan ringde efter läkaren för PCB.

Klockan 12, fem minuter senare, undersöker läkaren mig och säger jag är 10 centimeter öppen. 10? Var kom den ifrån? För fem minuter sen var det ju åtta. Nåväl, han lägger PCB-bedövningen. Jag får en värk just då och det känns, kan jag säga. Kanten av livmodermunnen(?) är kvar och den trycker de bort på några sekunder.

Jag får börja krysta, säger de. Men jag har inte bråttom någonstans. Jag ligger en stund i sängen och försöker slappna av, mina ben är så trötta. Andas lustgas fortfarande. Känner efter en stund att jag behöver stå på knäna. Det är så häftigt, för min kropp berättar precis om för mig hur jag ska göra. Jag lyssnar egentligen inte på någon annan utan lyssnar på mig själv.


De hjälper mig hitta en bekväm ställning, på knäna lutandes mot den upphöjda kanten av sängen. Förlossningspallen jag bett om att få använda tidigare känns väldigt avlägsen, aldrig jag sätter mig på den! De säger igen att jag får krysta men kroppen har inget behov av det ännu. I huvudet har jag alla timmar av förlossningsljudboken, som ger mig mod att våga lyssna på kroppen.

Då händer något och jag känner hur kroppen tar över, jag kan inte kontrollera den längre. Jag försöker att bara andas med i värken, slappna av, inte krysta så tidigt. Men i slutet av värken kommer en enorm kraft som får mig att krysta neråt. Det går inte att stoppa. Det gör givetvis väldigt ont under värken, men vågen av kraft och energi jag får är helt obeskrivlig.

Kroppen klarar det! Det går! Jag vet hur jag ska göra! Jag är så fylld av positiva tankar. Inte rädd det minsta, kroppen kan. Kan inte vänta på att få upp bebisen på bröstet. Snart är hon här!

Jag har en kort värkpaus mellan värkarna och sen kommer en ny krystreflex, tre stycken per värk. Jag känner barnet tränga ner, känner huvudet trycka på runt nån kant och vet det är nära nu. PCB:n tar bort lite av trycket men kraften som väller över mig är så stark.

Kroppen bara gör sitt och jag hänger med, försöker andas och ta in allt det häftiga. Har några konstiga ljud för mig som inte går att stoppa. Så det är så här det känns att föda, tänker jag. Jag känner när huvudet kommer ut, strax därefter resten av kroppen och så hörs det; skriket.

Min drömförlossning

Jag vänder mig om och får upp en arg och alldeles underbart vacker bebis på mitt bröst. Klockan 00:26 föds vår lilla tjej. Den första barnmorskan var inte så långt ifrån med sin gissning ändå. Det är över, hon är här. Jag sitter några minuter och bara tar in allt, kan inte fatta att det gick så här bra. En flicka blev det, berättar barnmorskorna. Hon heter Greta, berättar jag stolt.

Moderkakan kommer ut rätt så snabbt och vi får ligga kvar och gosa. Greta fick fullpott i APGAR-poäng och jag behöver inte sys alls. Det känns som en dröm. En dröm jag drömt om så länge, som jag kämpat för så länge och som äntligen, äntligen blev uppfylld.

  • Förlossningens längd: 9 timmar
  • Krystskede: 16 minuter
  • Gretas mått: 48 cm & 2,9 kg

Jag åker hem ett och ett halvt dygn efter förlossningen. Vill hem så fort som möjligt. Jag är i så mycket bättre skick, både fysiskt och psykiskt än när Arthur kom. Greta mår också riktigt bra. Jag samtalar med en ljuvlig barnmorska innan jag åker hem, och ger förlossningen 10/10 i poäng.

Visst fanns det saker som kunde gått smidigare och jag kunder varit lite lugnare under den mest intensiva fasen, men jag är fortfarande så chockad över att JAG kunde få en drömförlossning. Det känns verkligen som om det inte kunnat gå mycket bättre.

Förlossningen tog mycket ondare än förra förlossningen, men smärtan är egentligen så liten del av det hela. Upplevelsen var så häftig, så stark och så mäktig. Smärtan var aldrig farlig utan den ledde till henne. Skulle göra det när som helst igen, för att få henne.

Att föda Greta var verkligen mitt livs häftigaste upplevelse.

min drömförlossning

Och nu börjar det allra bästa, att få lägga graviditeten och förlossningen bakom oss och njuta av att ha henne här hos oss. Vår fina lilla Greta, hon är verkligen helt perfekt. En sån underbar gåva.

För en tanke som inte kan lämna mig efter allt detta, det är att barn verkligen är en gåva, som är oss till låns. Inte något vi lagat och fixat själva. Det kan inte vara möjligt för slumpen att skapa något så här perfekt. Tänk hur fantastiskt med en kropp som kan skapa, bära och föda ett barn. Skaparen finns där bakom och jag har aldrig varit så övertygad om det tidigare som jag är nu. Så tacksam över att vi får ha Arthur och Greta i våra liv.

Kommentera

Min träning 2 veckor efter förlossningen

Linda 2019.19.6
Tack för inlägget. Jag längtar så mycket efter tyngre träning, men jobbar som du med hållning. Min knodd är 2 veckor på dagen idag. Hade tänkt testa jogga, men sansade mej efter ditt inlägg: kroppen behöver tid för rehabilitering och träning. Du har helt rätt. - Kommentera!

Så jävla duktig

Madeleine 2019.11.6
Hej Lina! Hamnade på din blogg då jag är gravid med andra barnet och letar bra hemmaövningar både under graviditet och efteråt då jag älskar att träna. :) Kände precis som du (det där med stress, uttråkning etc) och så orolig att det ska bli så igen - men har vi turen att inte få ett barn med kolik denna gång ska jag verkligen göra mitt bästa att orka hitta på lite mer saker denna föräldraledighet. Så det är inget konstigt eller ovanligt alls att känna så även om det är great att få barn i sig. Vår första son är 5 år nu och det är nu det börjar bli Riktigt kul! Vi tränar ihop och ska till Legoland i sommar t.ex. Så hang in there! ☺️ - Kommentera!

10 favoritbilder från de senaste dagarna

Emmi - explorista.se 2019.10.6
Kul att se (sån sommarfeeling!), jag lånar det här inlägget! :) - Kommentera!

Lär dig detta om hallux valgus – ge dig själv friska fötter!

Camilla 2019.7.6
Efter tre graviditeter och flera år med de för 20 år sen populära sneakersen i mocka från Puma (som var rejält smala framtill när jag tänker efter) mm så är hv ett faktum. Bestämde mig för ett tag sen att beställa tid för professionella inlägg men så snubblade jag över Anders Nordström på insta och hans pm Fottrappan om skoindustrin som sabbar möjligheten till en naturligt stark fot. Det hela blir väldigt logiskt när man tänker efter och läser på mer om hur foten är uppbyggd. Hans tes är att du kan träna upp din fot och bli av med hv. Det finns ett ex på bild före och efter träning av foten och det är flera år mellan. Med det sagt så vill jag framhålla att man nog får vara beredd på en lång process, ha tålamod. - Kommentera!

3 bra statiska övningar som du kan göra hemma

Gunnar Nordström 2019.2.6
Jag är rörelsehindrad, +80, använder rullstol och behöver träna. Har ett morgonprogram och har nu lagt till några statiska övningar. Ligger på rygg och 1. höjer huvudet och överkroppen så långt jag kan håller 10 sek vila 10 sek - upprepas 15 ggr 2. kniper ändmusklerna ,10 + 10 15 ggr 3. spänner bukmusklerna maximalt, 10+10 15 ggr Är dessa tider rätt? Har du andra förslag? Gunnar Nordström 0705 900 493 - Kommentera!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Emmi - explorista.se 2019.24.5
Härligt att du fick en så bra upplevelse och stort grattis till lilla fina Greta! - Kommentera!

Recension av North 13.5 Speeder spring/cykelvagn

Lina 2019.22.5
Hej! Tyvärr har jag inte kvar instruktionerna! - Kommentera!

Stretchning av djupa vadmuskeln soleus

Lina 2019.22.5
Hej! Jag är ingen expert på det området, men tror absolut så kan vara fallet. Korta muskler är ofta överspända och försvagade, vilket absolut kan leda till inflammation och smärta i området där muskeln fäster. - Kommentera!

Veckans övning: Höftlyft (4 orsaker varför och hur du ska göra dem)

Lina 2019.22.5
Absolut är det så jag menar! Tack för rättelsen! - Kommentera!

7.5.2019

Lina 2019.22.5
Tack! - Kommentera!

Träna din rörlighet för knäböj

Lina 2019.22.5
Hej! Ja, det låter som stela bröstmuskler eller vad som är ännu vanligare, stel bröstrygg. Jobba mycket med med bakåtböjningar. En bra övning för att öka rörligheten är att knäböja framför en vägg med händerna ovanför huvudet. Du låter händerna glida upp längs med väggen. Ju närmare väggen, desto svårare. - Kommentera!

Hur undvika huvudvärk efter träning? Se checklista!

Lina 2019.22.5
Hej! Har du testat att använda simglasögon? Simmar man utan simglasögon måste man titta uppåt med huvudet vilket gör att nackmusklerna spänns. Det är därför bäst att använda simglasögon och att tänka på att titta snett neråt/framåt när man simmar, så nacken kan vara avslappnad. - Kommentera!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Lina 2019.22.5
Helt otroligt hur häftigt det var! <3 - Kommentera!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Lina 2019.22.5
Tack! Stort lycka till, hjälper massor att tänka positivt! Kram! - Kommentera!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Nina 2019.20.5
Så fint skrivet!! Nä, allt detta kan inte vara en slump eller ha kommit till bara sådär 😊Det finns nog nåt större, det tror jag på ❤️ - Kommentera!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Karin 2019.20.5
Här är en till med tårar i ögonen. Blir otroligt peppad inför min egen förlossning, BF om 11 dagar med andra barnet. Ska försöka att bara tänka positivt nu och vara närvarande. Grattis! - Kommentera!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Bella 2019.20.5
Helt otroligt vackert att läsa dethär Lina! Jätte fint skrivet och jag e så glad att de gick så bra med förlossningen! ❤️ - Kommentera!

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning!

Tidstjuven 2019.20.5
Åååh, vilken förlossning! 😍 Sitter här med tårar i ögonen. Så härligt att du fick en sån upplevelse. Att föda barn är verkligen det häftigaste man kan vara med om när kroppen samarbetar. ❤️ - Kommentera!

Förlossningsberättelse – när lilla A gjorde dramatisk entré

Förlossningsberättelse: jag fick min drömförlossning! 2019.20.5
[…] Jag är så glad att denna förlossningsberättelse är helt annorlunda den förra, när Arthur kom till världen. Jag hade inte trott att två förlossningar från samma kvinna kunde vara så här olika. Denna […] - Kommentera!

Hur undvika huvudvärk efter träning? Se checklista!

Nathalie 2019.15.5
Hej! Får ofta huvudverk efter att jag simmat. Troligtvis för att jag spänner mig men vet inte hur jag inte ska spänna nacken när jag simmar… - Kommentera!

Träna din rörlighet för knäböj

VitaDagar 2019.11.5
Hej, Bra och intressant inlägg om rörlighet vid knäböj. Jag har vissa problem med det men inte så mycket i höften, mer att hålla stången med rätt fattning bakom nacken, har alltså svårt att hålla stången med smal fattning...det tyder väl på stela bröstmuskler va, eller vad tror du? - Kommentera!

Mina målbilder under förlossningen

Annika 2019.8.5
Gratulationer och lyckönskningar till er 🧡 Så vackert! - Kommentera!

7.5.2019

Jeanette 2019.8.5
Stort GRATTIS! - Kommentera!

Nervvraket i vecka 40

Ann-Christin Snellman 2019.5.5
Kram, jag finns här ❤ - Kommentera!

Kickstart Challenge 14 veckor

Vågar du anta utmaningen?
En 14-veckors utmaning för dig som vill träna hemma utan redskap 3-4 gånger i veckan. Du får 8 effektiva träningsprogram, träningsdagbok, träningstest m.m. Läs mer och beställ!

Välkommen!

Lina Björkskog från Linas Träningsblogg

Välkommen till min blogg! Här på min blogg skriver jag om mitt stora intresse: träning och hälsa. Med denna träningsblogg vill jag motivera och inspirera till träning och till en hälsosam livsstil. Jag tycker att träning får och ska vara roligt. Det finns någon träningsform som passar för alla! Do what you love and love what you do, helt enkelt.
Jag som skriver denna blogg är Lina, en finlandssvensk 27-årig fysioterapeut och PT, som njuter av livet och tar dagen som den kommer. Du hittar mig oftast i Helsingfors, ibland i Jakobstad eller inte heller allt för sällan någon helt annanstans där gräset är grönare och vattnet varmare. Jag planerar sällan mina träningspass utan gör det jag har lust med. Oftast blir det svettiga crossfit-pass, löpning eller mountainbiking. Om det inte blåser förstås, för då är jag på vattnet och kitesurfar.

Följ med!

I samarbete med




Gamla inlägg

Sök i bloggen