Ett träningspass som heter duga

Biceps har tröttnat för länge sedan redan, men jag byter grepp med fingrarna och kämpar in i det sista, för jag vet att jag får vila om några sekunder. Benen har fungerat finfint fram tills nu, men nu börjar jag misstänksamt ana den där spaghettiliknande känslan som uppstår när mjölksyran börjar ta över. Men en trappavsats ännu avklaras med ett leende på läpparna, svetten droppande i pannan medan det sista steget är lika ansträngande för rumpan som att göra marklyft med en elefant.

Väl framme är det dags för le grande finale. Jag spänner bålen för att orka hålla ryggen rak och hittar kontakten med rumpa, ben och rygg medan jag böjer knäna och placerar den tunga softan på sin plats.

Ja, ungefär så kan det bli när man flyttar sina möbler från det hisslösa huset till nya lägenheten. Innan vi började hade jag fantiserat om en löprunda senare, men jag konstaterade att det inte alla behövdes ur en träningssynvinkel. Både Jonathan och jag såg flyttningen som ett träningspass och bar gärna några kilon extra bara för att få det att kännas i musklerna. Vi märkte också att vi verkligen hade nytta av övningar man gör i gymmet såsom marklyft, frivändning och knäböj… Det är verkligen funktionell träning det, att träna kroppen så som man behöver den i vardagen.

Men nu ska vi lasta ur sista lasset och sen göra oss hemmastadda! Äntligen får jag skruva ihop Ikea-hyllorna jag köpte idag!