Att säga hejdå
Många av barnen på dagis börjar få jullov nu, så det har blivit en hel del hejdå-kramar, för jag kommer ju inte att vara där efter julen när jag byter jobb. Men jag har nog svårt att säga hejdå, speciellt till vissa favoriter (även om man inte ska ha favoriter så har man ju nog det ändå). Jag försökte förklara till en två-årig flicka att jag inte kommer att vara kvar här mera efter julen, men hon kommenterade bara med att jomen att jag tycker nog att du ska vara här på dagis. Så får se nu när jag börjar på mitt nya jobb hur det går, om jag får börja ta dagar ledigt för att kunna hälsa på på dagis. Vet bara att jag kommer att sakna det att nån kommer leende springande emot mig med en kram när jag kommer till jobbet.. Det är nog det bästa med att jobba på dagis. Men förstås finns det ju mindre trevliga tillfällen också..
Men nu ska jag börja duka bordet, mannen håller på svänger ihop spaghetti och maletköttsås och här sitter jag och bloggar. Om jag orkar lyfta på min ända, vill säga. Träningsvärken igår visste verkligen var den tog!
