Här och nu

Jag ogillar allt som har med hösten att göra. Jag är en sommarmänniska i själ och hjärta, och jag vill alltid, alltid, alltid tillbaka till havet och värmen och barfotalivet. Det blir aldrig för mycket av det.

Men det är ju så dumt att jag dissar hösten så, för hösten är ju egentligen hur härlig som helst. Orsaken till att jag vill slå bakut när ord som krispig luft, murrig inredning och rutiner nämns, är ju för att jag är rädd för det som kommer efteråt. Det är som söndagskvällen om man oroar sig för morgondagen innan den redan kommit, och går runt med en olustig känsla som vissa gånger förstör hela dagen – dagen som egentligen var riktigt, riktigt super.

Så i höst ska jag verkligen göra mitt bästa för att trivas. Här och nu är det som gäller, ingenting annat.

Dagar som denna är så härliga, att jag inte kan fatta att detta är mitt jobb – att vara hemma med min älskade lilla knodd. Jag tränade medan Arthur sov i vagnen. När han vaknade satt vi en stund på bryggan och bara njöt av allt – solen som värmde, ljudet i vassen, vattnet som glittrade. Arthur han satt tyst i min famn och bara tittade runt sig, och verkade njuta lika mycket som jag.

Det är nog faktiskt svårt att få en bättre start på dagen än så. Nu var jag visserligen barfota, men kalla det sensommar, höst eller vad ni vill – jag tänker i alla fall göra mitt bästa för att fortsätta njuta.