Million Volunteer Run på Boracay
Orsaken till att klockan ringde 4.30 och vi stod på stranden i mörkret med en massa Filippinare och en del andra turister var på grund av löploppet Milloin Volunteer Run, som ordnades av Röda Korset. Löploppet är en fleraårig tradition och springs i många städer runt om i Filippinerna på samma dag. Jonathan hade fått ont i halsen (jag fick det också efter loppet) så han hoppade över och fotade istället.
Precis när det började ljusna, klockan 6.00 gick starten, efter gemensam uppvärming och bön (så ovanligt, men roligt med med gemensam bön innan ett allmänt löplopp!). Och det var det roligaste loppet jag någonsin sprungit. Barfota, inga symptom från löparknäet utan bara hög puls och glädje tillsammans med en hel hög rödskjortor. Visst var det tungt emellanåt, men utsikten över den fina sandstranden som höll på ljusna tog bort alla negativa tankar. Jag sprang ibland i mjuk sand och ibland på den torra sjöbottnen på grund av lågvatten. Runt om mig hade nästan alla skor, men jag njöt av att springa barfota – så mycket skönare!
Vi sprang tills stranden tog slut och vände om tillbaka samma väg, totalt fem kilometer. I mål kom jag på 25 minuter, vilket jag absolut är nöjd med. Fast det inte är någon märkvärdig tid känner jag mig så stolt att jag orkade hela vägen. Men framförallt är jag nöjd att jag anmälde mig till loppet och blev en fin upplevelse rikare och samtidigt sprang för att rädda liv, som det stod på våra t-skjortor.
He siir så varmt å skönt ut! :) Å du e så brun å snygg!
Ja, he e nog riktigt varmt å skönt.. :) Tack ska du ha, Linda! Ja saknar dej btw!
Ja, he e nog riktigt varmt å skönt.. :) Tack ska du ha, Linda! Ja saknar dej btw!