Arthurs dop

I torsdags hade vi dop för vår Arthur. Han har fått många smeknamn sen han föddes; Räkan, Tranungen, Mysis, Kakkapojken, Örjan och Görkkis, för att nämna några. Men nu fick han äntligen sina riktiga namn.

Arthur Nils Arvid Björkskog

Vi hade många olika namnförslag och rätt så svårt att välja namn. Men när han kom ut så visste vi att Arthur blir rätt. Namnet Nils kommer från Jonathans moffa som dog i våras, och Arvid från min fammos pappa.

Dopet blev en så fin stund. Min syster Maria, som blev en av faddrarna, hade skrivit om en kärlekssång så att den passade till dopet. Hon sjöng sången tillsammans med fadder Gigga. Så fin sång, så jag delar med mig av den. Jag tänker de två första verserna är Gud som pratar till Arthur, och de andra verserna Arthur till oss.

Till lilla Arthur

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Jag tar din hand, jag håller i dig.
Här är min famn, kan du våga tro
Här hör du hemma, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är
Och jag vill ge dig allting jag har
Och jag vill bära dig, när du är svag
Jag finns alltid här hos dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas
Hos dig blir jag kvar, för där vill jag stanna
Tack för mitt liv, som du har gett mig,
Lär mig att leva, leva för dig.

För att du älskar mig, så som jag är
Och du vill ge mig allting du har
Och du vill bära mig, när jag är svag
Du finns alltid här hos mig.

Ja, jag ska älska dig, så som du är
Och jag vill ge dig allting jag har
Och låt mig få bära dig, när hoppet sviker
Jag finns alltid här hos dig.

Var inte rädd, jag går bredvid dig
Och jag har alltid tid för dig.

Vår finaste lilla Tranunge, älskad av så många.