Arthur 9 månader
Hemma hos oss är det full rulle varje dag.
Vi har en 9 månaders knatt med eld i baken som håller på upptäcka hela världen. Han kryper fram i rekordsnabb fart och undersöker allt i sin väg. Han lämnar ett spår av saker efter sig, så man precis kan se spår hur virvelvinden har dragit fram.
Arthur kryper in i kökslådor och slänger ut allt för att själv rymmas in. Han kommer ner med händerna först och krockar näsan i ungefär 50 procent av fallen. Jag är imponerad över hans kroppskontroll när han fattar att böja ner huvudet när han kryper in under stolar. Han ställer sig gärna upp och stå, och står ibland en stund utan stöd om han inte vet om det. När han märker att han inte håller i något är han snabb att sätta sig igen. Han har faktiskt tagit några steg också utan stöd när han var hos min syster, men det har vi inte sett av något ännu. Och jag tycker det är ganska skönt, för vi har svårt att hänga med honom redan nu!
Det är roligt att se hur mycket han har börjat förstå. Själv säger han mamma och pappa (eller babba) och nam nam om sånt som är gott. Han förstår ord som kissen, lampan, bilen, och så vidare. Han håller jämnt på med ljud som “didi” och “gigi”. Jag tror han vet att han inte får äta vissa saker när jag säger “usch” om han fått nåt skräp i munnen, för då kan han titta på mig med en “ser du vad jag gör-min”. Han älskar att testa sitt eget ljud med små rop i utrymmen där det ekar (t.ex. genom att stoppa huvudet in i tvättmaskinen).
Hans bästa leksaker är 1) katten, 2) fjärrkontrollen till teven, 3) gåvagnen och allt som han kan gå med, 4) allt som går att stoppa i munnen. Han visar tydligt vad han vill, kryper fram till mig och hänger mig i byxbenet och gnäller om han vill upp i famnen, och blir irriterad om han inte får som han vill. Han har också blivit bättre på att varva ner själv på senare tid. Han tycker om att sitta i famnen och läsa böcker. När han är trött kan han själv lägga sig ner och vila nån sekund på en kudde innan han fortsätter busa. I famnen lägger han huvudet mot mig eller pappa och vilar ett tag.
Han har inget emot att ha barnvakt och reagerar inte när jag lämnar och hämtar – speciellt inte om han får mat på samma gång. För Arthur älskar all mat, precis allt, som inte är barnmat på burk. Men all riktig mat det äter han, och allra helst själv med fingrarna. Han har ännu inga tänder så vi får göra små, små bitar till honom. Men han äter ganska långt samma mat som vi själva äter. Jag ammar honom ännu flera gånger på dagen, men han äter också frukost, lunch, middag och kvällsmål i ganska rejäla portioner. Vi har äntligen fattat att ta bort mattan under köksbordet för att underlätta städandet efter maten. För klott blir det ändå alltid.
Nätterna har ändrat helt de senaste veckorna. Sömnskolan funkade inte, eftersom han bara började vakna allt oftare. Det var en natt när jag kände mig som en zombie som inte sovit på en evighet som jag ammade honom. Och så har det fortsatt så att han helst vill sova i vår säng, mellan oss. Då sover vi så gott hela familjen. Jag ammar honom oftast två gånger på natten. Inte för att han behöver det för att växa, men för att det är lättast och mysigast för alla. Och det är så otroligt skönt att vara utvilad för en gångs skull! Vi vaknar pigga mellan 8 och 9 ungefär. Så just nu bara njuter vi av myset och att få sova. Sen nån gång tar vi kampen igen. När vi orkar.
Arthur 9 månader är en riktigt skön typ som jag önskar ni skulle få träffa. Han är så aktiv och söt kille som vill både busa och mysa. Jag tycker givetvis att han är den sötaste unge som denna värld någonsin skådat. Han tar kontakt med folk och skrattar ofta. Överdriver skrattet och fejk-skrattar gör han också ibland. Förutom när han ser bebisar, för de är han rädd för. Speciellt små, söta bebisar som har ljud för sig!
Och kärleken till denna ljuvliga kille den bara växer och växer när man inte trodde den kunde växa mera. Visst fanns kärleken där redan från början, men inte alls som den är nu. Det är häftigt och stort att få uppleva.
Min lilla, söta gris. Du är så fin! Vi fotade bilderna i morse och jag hade sånt sjå att få dig att sitta still. Nu sover du ute i vagnen och alltid som nu när du sovit ett tag börjar jag längta efter att du ska vakna så jag får se vilka tokigheter du hittar på!
Mera om Arthur:
Det är så roligt att få följa Arthurs utveckling! Vår son föddes dagen efter Arthur så de är nästan precis lika gamla (även om vår kom lite tidigare än beräknat). Det är onekligen fascinerande hur bebisar verkligen följs åt i sin utveckling – samtidigt som de tydligt är unika individer med personlighet redan från start. Eller redan från magen…
/Hälsningar en okänd träningspartner på Blogger Boot Camp 2014 :)
Vad roligt att de är så nära varandra i ålder, bara en dag mellan! Och kul att du kommenterade! Alltså ni måste jag fråga; var det du som jag tränade crossfit-passet med? Tycker namnet klingar så bekant 😊
Ja, det var jag :). Vilket minne du har!
Hoppas du fortsätter med dina uppdateringar kring Arthur. Jag får kanske lämna små kommentarer kring Emanuels utveckling :).
Nej men så kul att det var du! Tyckte namnet klingade vagt bekant! Kommer ihåg att vi tränade sjukt bra ihop :) Jag skriver nog om Arthur lite då och då, skulle vara kul om du kommenterar om din Emanuel också! Så fint namn förresten!