Skön söndag & att resa med barn

Söndag morgon, första advent.

Jag älskar dessa sköna söndagsmorgnar. Det är den enda dagen i veckan då vi har tid att vara tillsammans ordentligt. Lördagar har vi alltid fullt ståhej, så där som det blir när man köper ett hus från 1930-talet. Men nu sitter vi och myser med långfrukost och tända ljus. Det blev så mysigt här när jag julpyntade i veckan. Jag ser så fram emot julen i år. Nu blir det första julen i eget hus och dessutom med en liten baby som man får skapa sina egna traditioner med.

På tal om barn… Jag läste precis en gammal Vagabond från 2013 (köper gärna gamla resetidningar från loppis, de är alltid lika aktuella) där Per J Andersson hade skrivit en så bra kolumn om barnförbud på hotell och att resa med barn.

Det kan ju kännas skrämmande att resa med en liten baby som inte är fullt så stabil man helst skulle önska, en baby som kan börja gråta vid fel tillfälle. Men vi valde tidigt att inte inte bli begränsade till hemmasittande med Arthur. Såklart att hans mående alltid är första prioritet, men aldrig sitta hemma bara för att vi är rädda på hur han kommer reagera.

När han var en vecka gammal började jag gå långpromenader, när han var en månad var vi i Helsingfors, två månader åkte vi på långseglats till Sverige och så vidare. Sex månader fick han prova på att flyga. Han är ofta med oss på restaurang även sent på kvällarna. Vi har en nöjd och glad bebis (och förstår att alla inte har lika tur på den fronten), men man har aldrig full kontroll på hur det kommer att gå med Arthur heller. Han har sina bättre och sämre dagar. Även om han charmat många okända vuxna har han också stört folk med gråt ibland.

“Vi är människor. Innan vi blir vuxna är vi barn. Det finns inga undantag. Barn kan inte leva själva i en vuxenfri parallellvärld, även om många vuxna verkar önska det. Barn måste växa upp tillsammans med vuxna för att förstå hur livet ska levas den dag de själva blir flygfärdiga. Vuxna behöver dessutom påminnas om att det finns andra sätt att vara människa än det behärskade vuxenlivets.”

Livet med barn är ibland stojigt och stökigt, men alltid så givande och härligt. Fast vem vet, kanske är det jag som sitter och njuter av lugnet på ett barnfritt charterhotell sen när jag är 70…

Sånt i mina tankar idag. Men nu ska jag hoppa i soffan och mysa med mina killar, för Arthur vaknade precis. Hoppas du också får en skön söndag och första advent.