Hemma igen: det bästa och det sämsta med Rhodos

Tiden går snabbt när man har roligt! Vi är hemma igen efter en helt fantastisk vecka på Rhodos. Vi hade runt 30 grader och sol varje dag, och vind för kitesurfing på eftermiddagarna. Vi bodde i Kremasti, på den blåsiga, västra sidan av Rhodos. Hotellet låg på promenadavstånd från kitecentret så vi kunde gå ner dit när vi var sugna på att kitesurfa.

Bil hade vi hela veckan, för vi blir snabbt så rastlösa. Visst älskar jag att ligga och läsa en bok i en solstol men det går nån timme och sen kliar det i kroppen. Vi körde runt hela ön och upptäckte många fina stränder. Jag hittade en perfekt strand för snorkling där jag såg så många olika fiskar under den turkosa ytan. Vi var in till Rhodos stad en kväll, som är längst norrut på ön, och en dag åkte vi längst söderut för att kitesurfa vid Prasonisi. Och så var vi västerut och österut och där mittemellan!

Det bästa med Rhodos var såklart värmen och havet. Kitesurfingen och allt simmande. Den fina naturen med höga berg och utsikt över turkosa vikar. Jag är verkligen en sommarmänniska och älskar när jag kan gå runt i sommarkläder utan att frysa. Temperaturen runt 30 grader var verkligen perfekt, speciellt när vi var på den blåsiga kitestranden som svalkade. Människorna på Rhodos och Grekland överlag upplever vi som väldigt vänliga och hjälpsamma.

Det sämsta med Rhodos var allt folk. Kvällen vi var in till Rhodos gamla stad höll jag på bli tokig, det var verkligen turister överallt. Nära oss i Kremasti var det dock lugnare, och på kitecentret trivdes vi. Vi blev besvikna på maten – jag är så trött på gyros och smaklös fisk nu! På grund av alla turister så finns det också många restauranger, och det kändes som om majoriteten av dem serverade smaklösa och tråkiga rätter. Det var svårt att hitta bra mat trots att vi frågade om råd och kollade Tripadvisor.

Nu sitter jag hemma vid köksbordet och kollar genom bilder från resan. Tittar ibland ut över den klarblåa viken och träden som håller på bli gula. Arthur sover i vagnen utanför, med tröja, halare och filt istället för t-shirt och blöja. Jag har den där svårdefinierade känslan i maggropen när man precis kommit hem från en resa.

Tacksamheten över hur skönt det är att sova i sin egen säng blandas med en molande rädsla över hur jag ska fixa den långa vintern, utan den grekiska värmen. Ju mer jag reser desto mer vill jag resa – inte för att slippa det jag har hemma utan för att jag vet att det finns en värld där utanför som är så annorlunda och lockande.  Och den världen är 20 grader varmare.

Min plan är att ignorera kylan utanför genom att gå genom alla bilderna från resan.

Än så länge funkar det riktigt bra!

Tack Rhodos, du var underbar!