Redo på startlinjen
Vad tror ni händer först; öppet vatten eller babyn?
Det börjar kännas så nära nu. Inatt trodde jag det var dags, men det visade sig vara falskt alarm och bara förvärkar. Varje dag går jag och letar efter tecken och väntar på att nåt ska hända. Magen känns så ofantligt stor och i vägen just nu, så ju tidigare något börjar hända, desto bättre. Jag har ställt in mig mentalt på att föda nu, även om det hela ännu känns overkligt. Jag behövde ju nog de där 9 månaderna för att vänja mig vid tanken på att bli mamma. Men nu, snart så! Nu är det svårt att tänka på något annat än förlossningen.
Idag har jag promenerat och krattat gården, allt för att något ska börja hända. Jonathan håller på fixar med båten. Jag försöker också vila tillräckligt och äta bra, så jag är redo om något kör igång. Jag jämför det lite med en kitesurfingtävling eller ett löplopp – klart man måste vara redo och utvilad när starten sen går!
Så vi väntar och ser vem som hinner först, det öppna vattnet eller babyn. Jag hoppas förstås på båda, så snabbt som möjligt.
