Med gipsat ben
Äntligen fick vi reda på vad som var galet med Arthurs ben. Efter en jobbig natt åkte jag in med honom till Kokkola barnpoli imorse, och det visade sig vara en fraktur som var så liten att den inte syntes på den första röntgen. Inte undra på att han har haft ont! Så nu är det helgips på benet i tre veckor som gäller.
Och Arthur, han är helt fantastisk. Han är sprudlande glad och drar sina kakka-skämt åt varje läkare och sjukskötare han träffar på. Vi fick verkligen ett bra bemötande där vid Kokkola men jag tror nog han gjorde dagen lite bättre för dem vi träffade på också.
På väg hem fick han nytt lego när han varit så duktig och här hemma vill han bara spela trummor hela tiden. I ett svagt ögonblick när jag tyckte synd om honom förra veckan beställde jag hem ett trumset. Han älskar musik och allt med rytm och nu vill han inte göra annat än spela. Det är så roligt att se när han njuter.
Man brukar ju säga att en olycka sällan kommer ensam och det känns verkligen som om det varit lite mycket nu. Så gissa om det är skönt att få detta utrett och veta att det blir bra så småningom!
Så nu hoppas vi nog snart på lite medvind i våra segel (kanske också bokstavligen). Ska googla efter hörselskydd först bara!