Mina målbilder under förlossningen

Tusen tack för alla lyckönskningar!

Vi har precis kommit hem och Greta har haft sina första besökare över. Vi lever i en enorm lyckobubbla och vill visa upp henne för hela världen. Hon är så otroligt fin och jag är så stolt över att vara hennes och Arthurs mamma.

Det är så skönt att vara hemma igen. Hon föddes halv ett på natten och jag skulle ha åkt hem redan på morgonen om jag fått. Men vi sov en natt till och kom hem idag, efter barnmorskans inrådan. Jag känner mig säker på amningen och både hon och jag mår så bra att jag inte visste vad vi skulle på ett sjukhus att göra.

Jag ska berätta mera om förlossningen snart. Jag jobbade mycket med avslappningen och mentala bilder och mål. Jag hade tre målbilder i huvudet. Första var när hon kommer upp på mitt bröst, andra när Arthur får träffa sin lillasyster och tredje när jag får klä på henne sina egna kläder och vi alla åker hem från sjukhuset.

Jag vet inte om jag aktivt tänkte så mycket på dessa mål under själva förlossningen, men jag hade tänkt på dem mycket innan. Det gjorde att jag fick en positiv bild av förlossningen och visste varför jag går igenom det jag gör. Jag visste tydligt att smärtan leder till något så otroligt bra.

Smärtan ledde till något bättre än bra! Mina målbilder tog mig hit.

Arthur tyckte det var väldigt kul att träffa Greta och han visste genast vem hon var när han först träffade henne på BB. Vi har ju pratat så mycket om henne. Han tycker om att titta på när hon rör sina små fingrar men blir lite rädd när hon gråter.

Nu väntar en spännande tid när vi alla ska bonda här hemma, men jag ser så mycket fram emot det. Känner enorm tacksamhet att allting gick så bra. Ska passa på att gosa ordentligt nu för plötsligt flyger tiden iväg och så är det lilla knyttet två år och ryms knappt på längden i soffan ens fast man sparkar upp benen i luften!