Om sorg och det lilla lyckopillret

Tack för alla värmande kommentarer och böner för min älskade syster och hennes man. Vi sörjer den lille, men tillsammans blir sorgen så mycket lättare att bära.

Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål. Tappa inte bort den riktningen. Låt inte sorgen glömma sitt ärende. Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

Eftersom det är alla helgons dag fanns en artikel på svenska yle om sorg.

Citatet ovan kommer därifrån, och också detta som jag tycker är så skönt att läsa just idag:

Hur lär man sig leva med sorg? Det bästa vore om vi kunde acceptera sorgen. Jag tycker om tanken på att vi kan “krypa upp i den stora sorgens famn”. Vi ska inte tänka att sorgen är ett slags undantagstillstånd, som vi snabbt måste komma ut ur. Sorgen är en naturlig del av vårt varande, där vi kan dröja kvar utan brådska. Det finns inget mål för sorgen, det är tillåtet att bara sörja. Det utesluter inte att vi kan vara glada och till och med lyckliga samtidigt.

Vårt lilla lyckopiller här hemma förhöjer stämningen avsevärt för oss alla. Just nu har han fullt upp med att måla allt och alla i sin omgivning. Allt som är lägre ner än 80 cm här hemma är nerklottat med tusch. Det är lätt att torka bort med bara vatten, men jag tycker ändå det är lite fint att ha hans teckningar överallt och låter det stå kvar.

Kram till just dig som läser idag!