Kitesurfing i Silversand – Få motivation för det du gör genom att göra

Kitesurfing är inte alltid en sån där fotovänlig och lockande sport som man kanske skulle tro. Igår när vi kom fram till stranden så var det mulet och fruktansvärt kallt i luften, och mot land drog det in en kall och byig vind. Havet var grått och full av små, små choppiga vågor, som det är svårt att åka i. Såna gånger vill man bara bli kvar i bilen, dra en filt över sig och ligga och titta på när dom andra åker.

Men sen tar jag ändå mitt förnuft till fånga, kliver ut genom bildörren och drar på mig våtdräkten, som fortfarande är fuktig från kitesurfingen i förrgår. Vinden viner och jag fryser. Vad håller jag egentligen på med? Jag går till stranden, pumpar upp draken och lägger ut linorna i sanden. Jag försöker värma upp med några armrörelser och snabba burpees. Selen åker på, jackan av och draken upp i luften.

Och det är kanske just då, när jag är på väg ut i vattnet med brädan i handen, som jag totalt glömmer bort att jag en gång tvekade att åka ut. Och ifall jag kommer ihåg att jag tvekade, så tackar jag mig själv för att jag gjorde rätt val.

Jag ångrar aldrig att jag åkte ut och kitesurfade, på samma sätt som att jag aldrig ångrar en träning som blev av. Ibland är de bättre, ibland är de sämre – men de är alltid värt det! Aina kannattaa lähteä, som vi säger bland kitesurfarna. Det jobbigaste är alltid att bestämma sig för att göra det och dra på sig den där jobbiga våtdräkten (eller träningskläderna). Sen efter det är det bara att njuta av det man gör!

Och känslan efteråt är fantastisk.

“I really regret that training”. Said no one. Ever!