Sri Lanka – sydkusten och Ella

Jag försvann från bloggen en stund på grund av dåligt internet ute i den sri lankiska bushen. Vi sade hejdå till de vackra stränderna i söder och åkte vidare in i landet till stillsamma Ella. Från Ella startade vi igår morse med tåg, och en väldigt lång men otroligt vacker tågresa senare, så avrundade vi det sri lankiska äventyret på samma plats det startade, på Colombo flygplats. I skrivandets stund har vi redan kommit så långt som till Amsterdam och beräknas vara hemma till midnatt.

En månad blev det i Sri Lanka, och som vanligt när man reser så har tiden gått otroligt snabbt. Men samtidigt känns det som evigheter sen vi reste iväg, och jag måste erkänna att jag faktiskt ser lite fram emot att komma hem till Finland igen. Det är den första gången någonsin på en resa som jag inte gråter inombords för att åka hem igen.

Sri Lanka har varit underbart på många sätt. Det var kitesurfingen i norr och surfingen i söder, i kombination med värmen, det varma havet, de vänliga människorna, att det är så billigt att leva där och ett sjukt vackert land med fin natur. I Sri Lanka finns det också väldigt mycket att göra; allt från val- och delfinskådning och safari till hiking, cykling, surfing, snorkling, kitesurfing och mycket mera.

Men det är också för mycket ris och curry, för mycket mygg, dålig organisering på saker och ting och för mycket stirriga människor. Och jag erkänner att jag gett upp mitt kända motto till slut, jag som dyrt och heligt har lovat att det aldrig kan bli för varmt. Efter att ha sovit i ett halvfräscht hotell utan AC när det är 35 grader på natten och lakanen klibbar och myggen biter så har jag ändrat uppfattning. Det kan faktiskt bli för vamt också.

Men för det mesta har det som sagt varit riktigt härligt. Sri Lanka kan kanske ses som något som Thailand var för 20 år sedan, som vissa säger, men det är väldigt stor skillnad var någonstans du rör dig här. I norra delarna är turismen närapå obefintlig och jag skulle avråda tjejer från att röra sig ensamma där, speciellt om man reser runt och backpackar. Och gör du det – packa ner kläder som inte visar knäna och axlarna. Att ta en bil till ett hotell och stanna där funkar däremot bra. 

Men resten av Sri Lanka och framför allt hela kustremsan från Colombo till Tangalle är vana vid turister och det är hit som de flesta söker sig. Här finns det något för alla smaker – lugnare byar med bra snorkling eller bra surfing, eller större turistställen som Hikkaduwa, Unawatuna och Mirissa, som också har det mesta. Och sen ska man inte heller glömma bort bergsbyarna inne i landet, som är perfekta för vandring och den som gillar storslagna vyer. 

Skulle jag besöka Sri Lanka igen skulle det antagligen vara i Januari, då vindsäsongen är säkrare. Alternativt under hösten då vinden också är bra, men det ändå hunnit bli lite kallare hemma. Och förstås skulle jag styra iväg mot det avslappnade norra Sri Lanka, eftersom kitesurfingen är bäst där. Men jag skulle nog kombinera med någon vandring i bergen och badhäng i söder, som vi också gjorde nu. 

Jag blev nog inte så där stup-över-öronen-förälskad i Sri Lanka. Men jag kan nog absolut tänka mig att komma igen. Det skulle vara intressant att åka hit igen om ungefär fem år och se hur turismen utvecklat sig. Om du också vill upptäcka Sri Lanka innan den riktiga turistboomen slår till, så är det bäst att sticka iväg så snart som möjligt. Charterbolagen håller på upptäcka Sri Lanka just nu så jag gissar landet kommer att ändra mycket på några år.

På bloggen kommer ännu upp inlägg om vad vid gjorde i Ella, stället vi sov på i Kalpitiya och vad jag gjorde den sista dagen i Mirissa. Jag ser också fram emot att få bloggen tillbaka till rutinerna med mera fokus på träning och hälsa igen. Vi hörs när vi landat i Helsingfors igen!