Kitesurfingkulturen i sju grader och regndis
Egentligen är kitesurfingkulturen här i Finland rätt så otrolig. Det är en disig lördagmorgon i början av november. En sån där lördagmorgon då man tittar ut genom fönstret och bara vill stanna i sängen hela dagen. Men när man kör på småslingriga skogsvägar och kommer fram till en liten strandplätt i Hangö, så möts man av en parkeringsplats full med bilar. I luften flyger ungefär 15 drakar, och några till ligger på stranden, färdiga att användas.
Alla hälsar på alla. De flesta är klädda i neopren eller torrdräkt från topp till tå, förutom några andra hälfter i varma vinterkläder, som ser ut att vara med för att få dagens dos av frisk luft. Några är på väg ut på vattnet och byter om, några har redan avslutat den första sessionen för dagen och dricker kaffe i bilen, några står och pratar och diskuterar dagens väderförhållanden.
Som vanligt är jag snabb på att byta om och skynda mig ut i vattnet, efter att ha bytt några ord med några bekanta på stranden. Som finsk kitesurfare så vet man att det gäller att ha bråttom ut i vattnet, för man vet aldrig när vinden slutar att blåsa igen. Så efter att ha krängt på mig våtdräkten, och mössa, skor och handskar i neopren pumpar jag snabbt draken, sätter ut linorna och så är jag iväg.
Ute på vattnet hejar jag på flera välbekanta ansikten medan jag tar dagens första svängar. Jag åker några varv för att komma upp i vind och för att ha lite mera utrymme, bort från stranden. Sen gör jag några testhopp och testar draget i draken. Jag lyfter och känner det välbekanta suget i magen när jag ser världen från ett annat perspektiv för en stund. Kommer ner, landar mjukt och fortsätter. Jag hittar en sandbank att hoppa över, och tränar olika hopp. För en stund glömmer jag det disiga novembervädret och njuter av varje flygtur. Jonathan kitesurfar inte idag och fotograferar mig när jag leker i vattnet.
Sju grader är det i vattnet och sju grader i luften. I min varma våtdräkt går det ingen nöd på mig, men efteråt är det otroligt skönt att värma mig i bilen med bänkvärmaren och bilvärmen på max. Jag nöjde mig med lite över en timme på vattnet, men många andra fortsätter ännu länge innan de är klara för dagen. På väg hem köper jag nödproviant i Karis ABC med spretigt hår och röda kinder.
Det är inte lika bekvämt att kitesurfa i de här temperaturerna, men man får helt enkelt göra det bästa av situationen om man född på de nordliga breddgraderna. Det blir intressant att se hur länge säsongen fortsätter i år innan jag packar ner vårdräkten. Jag gissar att min säsong börjar nå sitt slut om det blir mycket kallare än så här, men jag vet att det finns andra som inte kommer att ge sig innan vattnet är is och inte åkbart länge. Så visst är kitesurfingkulturen rätt så otrolig ändå!
