Underbart vacker löprunda
Nu är vi inflyttade på riktigt här på Drumsö, och jag passade på att rasta benen i en löprunda före middagen för att upptäcka stället. Skulle jag beskriva löprundan med ett ord blir det helt enkelt wow. Jag var euforiskt lycklig när jag kom tillbaka över allt vackert som jag sett, för jag hade på riktigt inte trott att Drumsö var så här vackert. Jag sprang inte alls på asfalt, utan underlaget varierade från solvarma klippor till grusvägar och skogsstigar. Istället för ljudet från livlig trafik som jag är van vid så njöt jag av ljudet av vindens sus i träden och vågornas kluckande, för här sprang jag så jag såg havet nästan hela tiden.

Tölöviken kan se sig där bak, detta är såå många gånger bättre. Fotona är fotade med mobilkameran, så det blev ju inte så bra jag hade velat, men ändå så fantastiskt vackert. Det är så svårt att tro att man bara behöver ta bron över för att vara i centrum när det är så tyst och stilla här på ön. Jag såg faktiskt också mitt livs första mårdhund som stirrade på mig bara cirka 100 meter från vårt hus, så det känns faktiskt lite grann som att bo på landet.
Jag tror bestämt att jag kommer att springa en hel del resten av sommaren och hösten, för jag konstaterade att det är synd att inte springa när man bor här. Slöseri med natur, liksom. Under rundan idag njöt jag så förskräckligt mycket, och jag märkte jag hade saknat springandet – det var så länge sedan sist. Men nu har jag bestämt mig för att springa midnattsloppet om en månad så förhoppningsvis blir det flera kilometrar innan det!
Det låter härligt. Lite Fäbodastuk, kanske :)
Alltså… Det var inte Johannes som kommenterade, utan mam :)