Vi är i luften ovanför Tyskland nånstans. Arthur sover på min mage, jag har tråkigt och tänkte att jag lika gärna kan blogga som att slötitta i de tråkiga Norwegian-tidningarna. Vi är alltså på väg hem igen efter vår resa till Mallorca, och så sköna dagar har vi haft. Att resa till Mallorca i november…
Hej från Mallorca. Jag är inte helt säker på att alla passagerare på planet håller med om att Arthur är världens bästa bebis, det är ännu oklart. Men flyget gick bra, det var bara lite tråkigt när vi var försenade en timme och skulle vänta där på att lyfta, inklämda mellan alla människor, utan AC….
Snart åker vi. Vi hann med sightseeing i både Vasa och Helsingfors på vägen (Jonathan hade ett möte i Vasa och vi sov en natt hos Arthurs faddrar i Helsingfors), men nu är vi äntligen på flygplatsen. Det ska bli så skönt att bara åka iväg en vecka. Senast vi reste var allt för länge…
Alla kan vi väl andas. Eller? Alla andas vi hela tiden, för det är kroppens sätt att få in syre så att allt i kroppen ska funka. Men visste du att andningen påverkas av det som händer i vardagen? Tänk dig att du har en riktigt stressig dag på jobbet. När du stressar slår kroppen…
Något av det bästa med hela helgen var nog kanske när Jonathan på lördagsmorgonen tyckte jag kunde åka till gymmet själv, så att han fick lite tid med Arthur. Och han behövde förstås inte be mig åka två gånger. Snabbt packade jag ner mina gymgrejer och åkte iväg. Hemma var jag igen en dryg timme…
Jag bara måste skriva ner lite tankar kring det som det mesta surrar kring just nu, nämligen att få vår lilla älskling att sova. Och världens bästa tips om det är någon som behöver det. Som liten bebis somnade han alltid bra, direkt man lade ner honom. Sen efter tre/fyra månader blev världen plötsligt väldigt…
Det var i Bali, 2013. Jag hade precis varit på en lyxig massage, en timme lång, och satt varm och avslappnad i ett vackert dekorerat rum i hotellets spa. Jag lade på mig de sköna tossorna på fötterna, och en kvinna kom och serverade mig en liten kopp te. It is very hot, sa hon….
Vi är snoriga både jag och Arthur och håller på klättrar på väggarna här hemma när vi inte riktigt kan hitta på så mycket. Ingen vill ju hänga med snorigt folk. Så här kan en vanlig dag se ut hos oss: 7.30. Vi vaknar, drar oss en stund och stiger upp. Jag äter morgonmål medan…
Slut på innehåll
Slut på innehåll