Avslappnande terränglöpning
Ibland tycker jag löpning inte alls är lockande. Oftast är det tanken på att nöta de där samma, tråkiga vägarna igen som tar ner löparlusten. Då brukar jag göra så att jag hoppar i bilen, kör en bit och springer på lite nya vägar jag kanske aldrig sprungit på förr. Då förvandlas löpningen från att vara bara den där löprundan, till löpning som jag faktiskt njuter av.
Jag tycker ju det blir allra bäst om man hittar några härliga spår i skogen som bjuder på riktig terräng. Under gårdagens runda med Jonathan i Esboskogarna så konstaterade jag än en gång att terränglöpning är så otroligt mycket avslappning för mig. När jag springer terräng så tänker jag på löpningen, tekniken, rutten, naturen och så vidare, men annars står det liksom helt still i huvudet. Inga jobbtankar, måsten, prestationer eller något annat får följa med i terrängen – det är bara jag och naturen!
På med GPS:en, och iväg! Hittar man inte tillbaka är det bara att kolla kartan.
Sommaren är på väg! Konstaterade det inte bara i söndags, utan också i fredags då vi kitesurfade första gången i år. Lite kallt om tårna, så några plusgrader till tycker jag vi kunde få! Men visst här det härligt när man vet att sommaren är på kommande. Hoppas vi får en varm vecka!
Terränglöpning är nog den bästa löpningen. Fast idag var den inte så kul för mig. Försökte hitta nya rutter dit vi just flyttat. Tappade bort mig mitt i skogen trots gps, stötte på en stor jävla orre och 5 km blev plötsligt nästan 10 km innan jag var hemma. Hemma hos en man som hade blivit lite oroligt. Men annars är terränglöpning kul :D
Haha, ojdå! Jo, det där känner jag nog igen! Det är inte alltid så lätt att navigera i en skog som ser likadan ut vartåt man än vänder sig. Kanske man borde bli orienterare istället? ;)