En kondition som inte var som den skulle
Kära kondition. Jag vet att jag har försummat dig. Under de senaste veckorna har du inte varit min högsta prioritet, och då dagar som idag, när jag vill springa en längre löprunda, har jag svårt att få i den där sista högsta växeln, som jag brukar ta till när det känns motigt. Men den sista växeln fanns liksom inte kvar längre, inte på samma sätt. Men jag lovar, det ska bli en ändring. Jag vill ju inte att du ska försvinna helt!
Mera löpning ska det bli i fortsättningen. Jag vill ju kunna springa de långa sträckorna i skogen i sommar utan att tröttna. Älskar att känna mig stark och full av kraft när jag springer. Och är det inte så jag känner just nu så får jag helt enkelt fixa det!
Annars har vi väldigt annorlunda väder här i Tarifa idag. Det regnade i morse, och nu är det mulet och vindstilla. Åskan hörs långt borta. Träden som är vana vid att ständigt vara böjda i den hårda vinden stod för en gångs skull helt stilla och jag inbillade mig att de njöt av lugnet.
Men det är väldigt varmt och skönt väder, så det var perfekt för löpning. Jag saknade dock den där härliga, friska luften som uppstår hemma efter en regnskur. Nu var det mest varmt och kvavt, även fast jag startade 8 på morgonen. Fast att springa och svettas i sport-bh och shorts kan man inte precis klaga på heller. Jag älskar det!
Hemma igen blev det en härlig frukosttårta till morgonmål förutom de sedvanliga äggen och tekoppen.
Ha en underbar tisdag!
