Ön Boracay

Nu har vi varit borta i en och en halv vecka. På den tiden har jag helt hunnit nollställa alla Finland-batterier och lever fullständigt i nuet, som om jag alltid bott här på ön Boracay i Filippinierna. Vi har haft fyra dagar utan vind nu, så vi har gjort andra saker än att kitesurfa som att åka mountainbike och skimboards, sola på white beach och åka ut med båt och snorkla. Sånt som gjort att vi upptäckt större delar av ön, och människorna på den. Det känns å ena sidan som en semester, men å andra sidan har man inte det där datumet för hemresan som närmar sig som det brukar vara. Nu har vi tid att koppla av på riktigt, bli vänner med andra ö-bor och njuta av detta äventyr.

När jag kollar igenom andra bloggar och facebookstatusar hemifrån och ser hur ni åker skidor och snowboard tänker jag en sekund “åh, vintern, jag missar ju vintern”. Men sen när jag tänker efter så trivs jag så otroligt bra här nu med min man i värmen att jag inte för något i världen skulle vilja byta. Det är så annorlunda här jämfört med det trygga hemma – det är stökigt med loppbitna hundar på smutsiga gator och stinkande gatukök, men sen finns något som man aldrig kan få där hemma, nämligen värmen, solen, vinden, ledigheten och friheten som vinner allt annat med hundra- noll. När jag kitesurfade på det turkosa vattnet och de varma vågorna slog upp över benen när jag kisade mot solen,  så funderade jag helt allvarligt för mig själv “kan det bli bättre än så här?”

Jag tror att jag har blivit förälskad i denna högljudda och stinkande ö.