Vandring och historia på lykiska leden

Hej från Turkiet! Jag visste inte att det var så här vackert här! Rhodos ligger så nära att man kan se över när det är klart väder, men ändå tycker jag naturen är helt annorlunda här. I måndags vaknade jag upp på ett lyxigt hotell med denna utsikt från balkongen.

Vi är alltså ett gäng journalister och bloggare som är hitbjudna av Turkiet, och vi får se och göra så mycket spännande att min blogg knappt hinner med. Vi har njutit av vandring, sightseeing och simning i härligt soligt väder. Vandringen gör vi på det som kallas för den lykiska leden, eller the Lycian way på engelska.

Vandringsleden är en 500 km lång kuststräcka från Fethiye i väst till Antalya i öst. Vi kommer inte att vandra hela under de här dagarna, utan gör små avstickare här och där.

Det som kännetecknar just denna vandringsled är att stigarna är lite brantare och mera svårframkomliga än exempelvis klassikern Santiago de Compostela. Ibland är det höga stup så man får titta vart man lägger fötterna, och ibland är det jämnare underlag. Men utsikten är alltid lika enastående, vartåt man än tittar!

Igår hann vi också med lite sightseeing i spökstaden Kayakoy. Staden blomstade på 1800-talet med turker och greker som levde sida vid sida. Men efter första värlskriget gjorde Turkiet och Grekland befolkningsbyte, vilket betydde att grekerna skulle tillbaka till Grekland och turkerna i Grekland skulle tillbaka till Turkiet. Staden tömdes på folk och allt som fanns kvar var ruiner.

Men det bästa med hela gårdagen, det var nog ändå att slänga de svettiga kläderna och dyka ner i det svalkande turkosa vattnet när vi kom fram till stranden, som var målet för dagen. Det finns nog inget som slår känslan av friskt och svalkande saltvatten mellan tårna efter en dags vandring!

Vi njöt av solnedgången och en god middag medan vi lyssnade på en vacker saga om Ali och Aladdin.

Sagans budskap är något som jag själv tänkt på mycket och försökt lära mig på senaste tiden; att leva i nuet. Att inte veta vad som ska hända i framtiden är en gåva. Tiden är en gåva. Det bästa man kan göra är inte att fundera på och oroa sig inför framtiden, utan att leva i nuet.

“Today to worry about today. Tomorrow we will wind a way. Why worry about what to come, I have bread and friends in my home.” 

Den turkiska resan fortsätter, stay tuned!