Frusipicko på löprunda
Jag har inte sprungit på väldigt länge, på flera veckor. Att springa när det är kallt är helt enkelt inte min favorit. Men idag gav jag Drumsö en chans idag även om naturen var grå och deprimerande. Visst var det vackert med solen speglandes i havet, men det blev ändå en lite kortare runda för att jag höll på frysa häcken av mig i mina tjocka vintertights. Alltså blodcirkulationen i mina ben måste vara sämst i världen. Även om jag springer snabbt så blir de aldrig varma. Jag hatar att frysa. Nästa gång tar jag mina snowboardbyxor.

Men jag tror jag håller mig till inomhusträningen i fortsättningen – där är det så varmt och skönt! Däremot kan jag gott tänka mig att snart hoppa i havet någon blåsig dag med min kite. Även om det är ännu kallare så är det roligt och känns värt besväret. Löpning not so much. Väljer du en för tunn mössa lider du av att frysa om öronen hela rundan, och är den för tjock lider du av det också… Samma sak med alla klädsplagg – det är så svårt att klä sig rätt! Överkroppen tycker jag är lättare när man klär sig lager på lager, men benen är det evinnerliga problemet… Men jag gillar inte att klaga på bloggen och hoppas nu att ni alla kan övertyga mig om att jag har fel och att löpning så här års är hur härligt som helst. Kanske det skulle bli bättre om jag har de rätta byxorna?
Hur brukar du klä dig när du springer den här årstiden? Ge gärna mig och alla andra tips!
PS. Frusipicko är gammal österbottnisk dialekt för en person som alltid fryser = jag.
Vi brukar säga frusikokko (O uttalas som o)