Greta tre veckor
3 veckor och några dagar gammal, och alldeles, alldeles självklar i vår familj.
Det var så spännande där vid två veckor. Skulle hon också få problem med magen som Arthur hade? Vi hade några tuffare dagar med magknip, men sen hittade jag räddningen på apoteket. Disflatyl, stavas den. Och Greta är som en helt ny bebis. Visst har hon lite magknip nu som då, men inte alls så jobbigt som vi hann befara.
Greta har två supertalanger; att äta och att sova. Hon sover oftast bra på nätterna och när hon är vaken äter hon nästan hela tiden. Hon växer mera än hon skulle behöva och är redan 3,5 kg och 51 cm (var 2,9 kg och 48 cm vid födseln). Hon tycker om att bada och när hon ska somna vill hon helst ligga nära.
Titta så stor hon blivit redan!
Och gulliga Arthur har fått ta på sig storebrorsrollen. Han tycker inte om när hon är ledsen så då vaggar han babysittern eller visar nån leksak. Om han inte är upptagen med något viktigare, som att t.ex. bygga med lego.
Och själv börjar jag landa i livet som tvåbarnsmamma. Har haft barnen några dagar själv nu när Jonathan jobbat och det har ibland gått super, ibland lite mindre super. Svåraste är att få Arthur att sova dagsvila på samma gång som Greta sover. Lyckas det så lyckas oftast det mesta annat också.
Livet är inte som mest spännande nu direkt, kom jag på mig själv att tänka idag. Eller dagens mest spännande moment var när jag skulle ha med båda till Arthurs tandläkare. Båda skötte sig exemplariskt och jag var så stolt över dem och över mig själv. Men jag kan ändå inte låta bli att längta tills det mest spännande under dagen kommer att vara något annat än ett tandläkarbesök. Ser fram emot allt skoj vi ska hitta på tillsammans.
Men det allra, allra bästa just nu är kravlösheten. Och gosandet. Det allra bästa botemedlet mot stress är att sitta bakåtlutad i soffan med en 3,5 kilos gosklimp sovande på bröstet. Det är helt omöjligt att vara stressad då. Min syster sa nåt om att det var vetenskapligt bevisat att ett lätt tryck mot bröstet på runt 4 kg lindrar stress, och jag tror henne.
Speciellt om det råkar vara den allra gulligaste lilla människan i världen.
