Det underskattade, primitiva livet som seglare

Jag älskar ju att resa men på sommaren stannar jag helst på hemmaplan. Många reser ju utomlands under sommarsemestern men jag har aldrig riktigt fattat det.

Hemma är ju som bäst på sommaren, så självklart att jag vill vara hemma just då. Helst vill jag segla hela semestern. Så otroligt vilken frihet det ger! Finns inget bättre än att somna till vågskalp och vakna upp en till en solig morgon medan man äter frukost i sittbrunnen och har en ledig dag framför sig.

För en vecka sen på söndag åkte vi ut för en natt, men det blev så att vi stannade fem nätter. Alla tre trivdes vi lika bra i båten. Vi hade sån otrolig tur med vädret. Plus 25 varje dag och de gånger vi seglade hade vi alltid medvind. Hur ofta händer det?! Helt otroligt hur bra vi hade det.

Visste ni förresten hur vi blev seglare? Jag har berättat förr nog, kanske nån kommer ihåg…

Vi lärde oss segla på riktigt när vi seglade hem båten från Sverige. Vi köpte den där, packade den full med förnödenheter och stack iväg. Och googlade hur man skulle justera seglen medan vi seglade typ. Jonathan hade haft en liten segelbåt tidigare så lika lost som mig var han inte. Men det är lättare att segla än man tror. Bara upp med seglen och iväg. Sen om man vill åka snabbast möjliga kräver det att man trimmar seglen rätt och till det krävs lite övning.

Men det hinner man ju lära sig på vägen, konstaterade vi!

Häromdagen när vi var ute funderade jag över vad det är som gör seglingen så härlig. Jag kom fram till att det är det primitiva livet. Ju färre grejer runtom, desto färre bekymmer och mera njutning. Mat och kläder och tak över huvudet blir de grundläggande målen, och när de är uppnådda kan man bara njuta resten av tiden.

Det blir så mycket tid över för att bara vara. Jag tror vi alla mår bra av att “bara vara”. Och att vara nära vattnet, så man kan hoppa i när det blir för varmt.

Värmen är tillbaka nu igen efter en halvmulen helg. Jonathan seglade iväg på en kort trip med kompisar till Sverige så jag och Arthur tog istället den andra båten för att häcka på föräldrarnas sommarstuga. Sitter här och lyssnar på Arthurs snarkningar med en skön löprunda på Stocköstigen i benen. Känns faktiskt riktigt bra det också.

Men visst väntar jag på att sticka till havs igen. Det primitiva seglingslivet är verkligen det bästa livet.

Bilderna från en av mina favoritöar, Tankar.