Fotisättningen på halvmaraton
Jag började dagen med att luncha med en kompis på Memphis. Efteråt hoppade jag på spåran till Djurgården för att heja på HCR-löparna. Jag och Jonathan stod och hejade och fotade Genero-gänget, och väl på plats ångrade jag mig fruktansvärt mycket att jag inte sprang. Det såg så roligt ut! Jag funderade helt allvarligt på att hoppa in i mina jeans och sneakers, men där gick väl ändå gränsen. Nej, grejen är den att jag ifjol själv lovade dyrt och heligt att aldrig springa ett halvmaraton igen, för att det var så otroligt jobbigt. Men nu funderar jag ändå på att göra det igen, men isåfall springa och njuta utan tidspress, och utan klocka på armen. Det skulle kanske funka?
På plats drogs min blick automatiskt till fötterna. Jag vet inte varför men jag tycker det är så oerhört intressant att studera folks fotisättning och skor. Den absolut vanligaste skon var Asics, följd av Nike. En och annan Adidas, Saucony och New Balance såg man också. Härligt med många färgglada skor! Och till min glädje såg jag närmare 10 stycken FiveFingers! De har blivit mycket vanligare på ett år, för när jag sprang för ett år sedan såg jag ingen annan (fast i och för sig ser man ju inte så mycket när man springer själv).
Jag skulle gissa att ca 10 procent sprang med mellanfotisättning, och endast några få stycken av alla tusentals sprang med framfotsisätning. Jag såg ett ganska tydligt mönster att det var flera som sprang med bra teknik och vikt längre fram på foten ju snabbare de var. Vissa sprang med för långa steg och kraftigt hälnedslag, vilket gjorde att kraften i steget studsade tillbaka, vilket inte är det bästa när man vill springa snabbt. Av alla löparare sprang de flesta med en svag hälnedsättning och pronerande fot, vilket är det mest vanliga springmöstret. Jag skulle gissa att ca 90 % redan vid 6 kilometer sprang för mycket framåtlutade i överkroppen. Att springa framåtlutad är inte optimalt för syresättningen, och gör att man lättare blir trött.
Nu är jag ju ingen expert på detta, och jag kan ju tänka mig hur jag själv skulle ha sett ut, haha, dubbelvikt av ansträngning… Jag kan ju iaktta andra, men det betyder inte att jag nödvändigtvis klarar av den rätta tekniken själv. Ju tyngre det blir, desto svårare är det att hålla en bra teknik. Men i slutändan är det ju ändå inte tekniken som räknas, utan springa och ha roligt! Och att komma i mål är väl också något som de flesta strävar efter!
tänk att dethär med att sätta ner foten också kan vara en hel vetenskap… :-)
Ja de e ju nästan så, faktiskt.. ;) Vissa tycker det är intressant, andra inte.. ;)
oj, jag har faktiskt ingen aning om hur jag springer. det sku nog vara bra o få löpstilen rättad ifall den är oergonomisk!
Ja det är ganska svårt att veta själv vilken stil man egentligen har, om ingen berättat för en. Men man kan ju försöka tänka på att ha en bra löpstil när man springer o se om man märker nån skillnad!