Årsresumé 2020

Jag brukar varje år skriva en kort årsresumé på bloggen. I år var min första tanke att hoppa över, men en kort sammanfattning ska jag skriva i alla fall. Året 2020 slutade inte att förvåna med dåliga nyheter. Även om det såklart funnits många fina stunder också, så kan jag ärligt talat inte vänta på att året ska vara över.

Januari

Jag tränade på CrossFit Jeppis hela vintern och i januari var höjdpunkten nog träningsdagarna i Norrvalla där jag fick massor av ny träningsinspiration. Arthur började i dagklubben och bastubygget var i full gång här hemma.

Februari

I februari var vädret bättre och vi spenderade mycket tid utomhus. Roligaste var att snowkita under den korta tid isen var tillräckligt bra. Arthur fick sitta på kälken och åka efter oss när vi snowkitade. Så kul!

Mars

I mars kom den, coronan, och jag slutade med gymträningen. Tränade hemma med hantlar istället. Tyckte det var väldigt skönt med alla inställda planer, på ett sätt. Men mars blev en väldigt jobbig månad eftersom Jonathans mamma som länge varit sjuk i cancer blev allt sämre. Det märkte ni kanske också på bloggen när jag började skriva allt djupare inlägg, om min tro och om det som betyder mest.

April

I april dog hon och hur mycket man än förberett sig var man ändå inte redo. Det blev på alla sätt en väldigt tung vår. Men också mycket tid tillsammans med familjen, många fina stunder och härliga bastubad i vår nya bastu. Sen hände ännu mera; Arthur bröt benet på studsmattan och det blev många sjukhusbesök. Jag hade ett blodtrycksfall med ambulansbesök en natt, kanske var det en ångestattack. Det var mycket som hände och kroppen fattade det tidigare än huvudet.

Maj

Maj började med en ljuvlig liten systerdotter! I maj fyllde Greta ett år men på Arthurs tredje födelsedag några dagar senare var jag intagen på sjukhus för inflammerad blindtarm. Jag blev opererad och fick lära mig att ta det lugnt och vila. Kunde inte lyfta barnen. Levde i nuet så gott det gick. Vi hade ett litet födelsedagskalas åt födelsedagsbarnen.

Juni

Juni var en väldigt bra månad sett till vädret och vi spenderade all vår lediga tid utomhus. Vi seglade, kitesurfade, vindsurfade, paddlade SUP men mest av allt satt jag hemma på stranden och tittade på när barnen grävde i sanden. Drömliv, kallade jag mitt juni.

Juli

I juli skrev jag inte ett enda inlägg på bloggen, jag hade väl inte tid. För när Jonathan fick semester lade vi första veckan på att fixa till gården hemma och sen seglade vi iväg. Vi seglade inte till Sverige som planerat utan det blev segling i Vasa skärgård istället. Sköna fina dagar tillsammans med våra vänner. Om det inte skulle ha varit för ett sjukhusbesök med Greta som fick en plastbit i halsen. Usch så skrämda vi blev men semester blev ändå riktigt fin. Och så vackert på vår gård när vi kom hem efter semestern med blommande hortensia!

Augusti

Augusti var jag som vanligt sugen på lite rutiner och träning igen. Kroppen var trött, och jag letade förklaringar på mina symptom på ont i mage som jag haft hela sommaren. Peppade mig själv men egentligen gick det nog inte så bra. Var en sväng till Tammerfors och sov på hotell med min syster.

September

Jag började springa med Team Nordic Trail – det bästa beslut jag tagit på länge – och fick äntligen ett skönt flyt i träningen som jag saknat. Var väldigt mycket i skogen med barnen. I september var jag i Kalajoki en helg med mina kompisar och cyklade mountainbike. Jag öppnade upp PT-online och ville göra allt – på en gång!

Oktober

Vi var på en liten resa till Sotkamo med min familj där vi vandrade, cyklade och sprang terräng. Så härligt ställe. Oktober blev mina symptom ännu värre men läkarna hittade ingenting och jag vet fortfarande inte vad mitt ont i magen beror på. Mitt i allt fick vi vattenläcka i huset och flyttade ut till bastun – tack och lov att den var klar att flytta in i. Vi velade fram och tillbaka om vi skulle riva huset och bygga nytt eller renovera.

November

Jag försökte ta det lugnare ifall det skulle vara stressrelaterade symptom jag hade och tog äntligen beslutet om att söka dagisplats till barnen. (De fick plats på samma dagis och kommer börja där i januari – så skönt!) Annars var november inte så rolig faktiskt. Men en ljusglimt var att bada i vår fina bastu. Barnen fick varsin badbunke och plaskar hur länge som helst på bastugolvet. Vi började renovera huset som vi gjorde till större projekt än vi först tänkt – bergvärme, slå ut väggar, nytt golv, större rum till Greta och nya luckor till köket.

December

Jag har svårt att skriva något positivt om december, mer än allt det mysiga med julen förstås. Barnen sov ganska länge på morgnarna och vi har verkligen hållit tempot nere. Hela hösten har jag hållit igång med terränglöpningen. Det bästa jag gjorde var att skaffa ny terrängskor och pannlampa så jag springer i skogen oavsett tidpunkt och väder. Avslutar med bastu, såklart, vilket alltid funkar för att rädda en dålig dag!

2020 har verkligen varit ett skitigt år. Jag har aldrig förr varit så ur balans som detta år. Men till min lycka har jag under året förutom min familj och vänner haft en stor styrka i min tro, som burit mig i år mer än nånsin förr. De dagar jag känt mig som en ledsen vingklippt fågel har mitt motto ändå varit att flyga, men i Guds armar.

Jag läste något som jag tog till mig i boken “Oroa dig inte” av Max Lucado; om hur trapetskonstnärens hemlighet är att den som flyger inte gör någonting och den som fångar gör allting. “När jag flyger behöver jag bara sträcka ut mina armar och händer och vänta på att han fångar mig och drar mig säkert över nätet… I frälsningens stora trapets är Gud den som fångar och vi de som flyger. Vi litar på honom. Punkt slut. Vi förtröstar fullkomligt på Guds förmåga att fånga oss. När vi gör det händer något underbart: vi flyger.”

Det jag lärt mig 2020:

• Att prestera ännu mindre
• Att vila från all oro och stress (även om jag vill bli bättre på det)
• Att det är roligt att springa med pannlampa i skogen i mörkret! Kanske mitt sätt att skapa äventyr i en tråkig vardag, haha. Vill springa ännu mera skog i 2021!
• Att jag har tid för att läsa – om jag bara vill! Har slukat många böcker 2020
• Att allt har sin tid och det bästa är att inte skynda utan att lita på att det blir bra
• Att jag vill leva med mindre saker runt om mig, mera minimalistiskt. Efter två månader på 35 kvadrat märker jag att med mindre saker får man mera tid för annat.
• Att livet är bättre med bra förvaring (något vi inte har just nu)
• Att den finska naturen är GULD
• Att aldrig ta något för givet

Det bästa med 2020 har förstås varit att se mina mysiga barn växa sig så stora, att se det tillsammans med min fina man. Men för min egna skull och också deras skull så hoppas jag 2021 för med sig mera sömn och bättre hälsa för egen del så jag kan bli en lite roligare filur att hänga med framöver.

Jag ser fram emot att börja jobba 2021 och få mera tid för sånt jag tycker är roligt. Önskar mig ett litet äventyr, eller tänk – den drömmen – en resa nångång också! Kanske kitesurfa snart på isen! Är tacksam över att vi har vår älskade plätt här på jorden och ser fram emot att så småningom ha ett färdigtrenoverat hus som kommer bli så bra med varmare golv och lite större ytor. Så tacksam över all hjälp vi fått och får!

2021 – du är så välkommen och jag är så tacksam över att gå in i det nya året med de här fina.