Ett par vitisar på svettig promenad
Bildbomb från en promenad i förmiddags här i närheten. Vägen blev längre än vi trodde, värmen var värre än vi trodde, solen var starkare än vi trodde och vattnet tog slut snabbare än vi trodde. Men det var en härlig promenad ändå med så mycket att se på. Vi mötte leende och vinkande människor och de olika byarna såg lite annorlunda ut. Alla tyckte tydligen vi såg lika vita och roliga ut eftersom barnen skrattade och pekade.
Men att hoppa i havet när vi kom hem var ändå det bästa. Att ligga och guppa bland vågorna medan kroppen får en normal temperatur igen – det är nog livskvalitet det!
Människorna här i området är antingen kristna eller muslimer, även om Sri Lanka i övrigt är väldigt buddhistiskt. Det verkar som om de små byarna är uppdelade efter religionen, så väldigt annorlunda än hemma. Det var intressant att först se katolska helgon och tuc-tucs med texten “god bless” och i nästa by moskéer och kvinnor i sjalar.
Den muslimska skolan som ligger granne med oss, med olika små avdelningar för olika klasser.
Palmerna är utmärkta med numror, för att underlätta plockningen. Här är det de fattigaste som plockar kokosnötter, eftersom jobbet är så farligt.
Det är lågsäsong just nu så det kryllar inte av folk direkt… Nästan framme på hotellet igen såg vi skymten av ett par andra turister i en bil, och de var de enda vitisar vi såg under promenaden. Turistlösheten är ju både på gott och ont – det är väldigt lugnt och avslappnat, och inga störande försäljare – men faktiskt nästan lite för lugnt för tillfället.
Men en fördel med folkmängden är ju förstås att det finns hur mycket tomma ytor som helst att kitesurfa på, och ingen är i vägen! Bara de lokala barnen som vill prova kiteselen och styra draken på en knagglig skolengelska… Eftermiddagen idag hade vi en sjukt bra session i lagunen, jag och Jonathan.