Att lära sig vila

Tusen tack för responsen på föregående inlägg. Ni är underbara. Men det känns lite tokigt att skriva ner allt så här. Utifrån sett förstår jag att det kan verka som om jag söker likes eller någon slags bekräftelse, för så kan det ju verka när man skriver något så personligt.

Förstår också om många kan uppleva det jobbigt att läsa om någons annans händelse, som om det skulle vara en prestation av något slag man själv inte riktigt uppnått eller lyckats med.

Men det handlar inte om att häva sig själv eller åstadkomma något. Tvärtom handlar det om att åsidosätta sig själv och sina prestationskrav. Fokus på Jesus istället för att fokusera på vad man själv kan göra.

Det är ju där som kraften och glädjen och tacksamheten kommer. Från Honom.

En sång som betytt väldigt mycket för mig de senaste veckorna är denna:

Vila i mig, du ska se att allt ska bli stilla i mig, genom mig kan du bli fri. Jag finns här för dig, fast vågorna går höga kan du vila, vila, vila i mig.

Inga krav, inga måsten, inga jag-måste-först, inga jag-är-inte-tillräckligt-bra. Bara en skön och ljuvlig vila, som den otillräckliga människa jag är.