Vandra i skogen: att se fram emot eller bli tvingad till?

Jag och Jonathan hade en diskussion i söndags om skogsutflykter och att gå på vandringsleder i trakten.

Jag tycker ju det är mysigt och en roligt, vare sig man går eller springer. Jonathan tycker det är nåt man gör bara för att få det gjort, för att sen komma hem och laga god mat typ. Han följer motvilligt med på våra turer men uppskattar det inte direkt (dock tycker jag nog alltid att det där  humöret alltid blir lite bättre ju mera fötterna rör sig, haha). Och vi får ofta till såna roliga avslappnade diskussioner när vi vandrar.

Det är ju nog så att vår natur inte är den mest spännande direkt, när man jämför med t.ex. Portugal, Turkiet och Lappland där jag vandrat tidigare. Plattlandet Österbotten ger inte många hisnande upplevelser när man vill vandra i skog och mark. Men ändå så ger det nåt tillbaka varje gång man är ute. Ute på tur försvinner alltid det dåliga humöret. Man hittar nåt vackert i skogen som fascinerar och man glömmer alla andra tankar man hade innan.

Hitta vandringsleder nära dig

Hösten är perfekt tid att vandra, för det är just nu som naturen håller på bli allra vackrast. Om du undrar hur du ska hitta vandringsleder nära dig, så testa att googla din kommun/stad + vandringsleder. De flesta kommuner har egna vandringsleder och kartor ute på nätet. Ute i naturen är det nästan alltid välskyltat och lätt att hitta rätt.

Och förresten! Var med och stöd allemansrätten genom att registrera dina skogsbesök till Yles kampanj Vi drar till skogs. Du hittar den här! Målet är att få med allemansrätten på Unescos världsarvslista över immateriella kulturarv.

Nu skulle det vara intressant att höra vad du tycker om att vandra i skogen; är du en:

A) Som aldrig eller sällan rör dig i skogen. Du trivs bättre på asfalt och inomhus.

B) Skogsbesök är ett sätt att “få dagen av dig” i brist på annat. Du uppskattar det mest när det är över och du kommer hem igen.

C) Skogsbesök är nåt du ser fram emot och väntar på när helgen närmar sig.

Jonathan är nog en A som blir tvingad till en B, och jag är nog en C, även om jag gärna skulle ha lite mera spännande natur runt oma mig.