Nervvraket i vecka 40
De senaste dagarna har varit en mental berg- och dalbana. Nervvrak, skulle man bäst kunna beskriva mig just nu. Graviditeten, som känts evighetslång, är på slutrakan och de allra sista dagarna innan beräknad förlossning är här. När som helst kan hon komma till oss!
Jag är inte orolig för själva förlossningen egentligen, utan tvärtom är jag taggad på att den ska dra igång. Men jag kan inte låta bli att oroa mig för henne. Jag vet ju att inga garantier finns. Livet är skört. Tänker massor på William som skulle varit 6 månader nu.
Häromdagen var det andra gången jag åkte in för att kolla hjärtljuden när jag inte känt några rörelser på länge. Allt såg bra ut, och jag blev lugnare för stunden. Men denna oro tar kål på mig. Tänk om hon istället låg här bredvid mig på soffan och jag kunde kolla hur hennes bröstkorg höjs och sänks när hon sover. Så befriande det skulle kännas att ha bättre koll!
Jag försöker fylla dagarna med program för att skingra tankarna. Sitter jag hemma själv blir jag tokig. Fysiskt är jag inte på topp direkt men jag försöker träffa folk och göra sånt jag orkar med. Passar på att gå till frisören och kosmetologen. Igår gick jag på stan och fikade länge på café med mina systrar. Ikväll ska vi ha pizzakväll med vänner.
Men det som hjälper bäst är att försöka inse att allt är bortom min kontroll. Genom att oroa mig gör jag ingen nytta alls varken för mig själv eller babyn. Tvärtom mår jag så mycket bättre när tankarna hinner lugna sig. Så jag försöker släppa oron. Andas, slappna av. Ger Arthur den uppmärksamhet han behöver. Blickar framåt. Det som väntar är ju ändå helt otroligt. Tänk att jag ska få hjälpa ett litet barn till världen. Ett barn som kommer att kalla mig för sin mamma. En älskad lillasyster.
Texterna nedan fick jag mycket hjälp från och kanske de kan trösta någon annan orolig själ också.
Gud har verkligen en plan för ditt dagliga liv och Hans plan är en av glädje, frid och seger. Gud vill att du övervinner dina känslomässiga problem eftersom du är en viktig del av Hans större plan i det här kritiska ögonblicket i historien.
Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. – Fil 4:6- 7
Kram, jag finns här ❤