Arthur 1,5 år

Arthur har redan hunnit bli 1 år och 7 månader och jag tänkte skriva ner några rader. Men det är svårt att veta var jag ska börja. Ord kommer aldrig att kunna beskriva hur mycket jag älskar den lilla parveln. Han är verkligen en välsignelse för oss den killen, och har lyst upp vardagen för så många under den här mörka hösten.

Han är så mysig och busig och charmig. Har alltid glimten i ögat och skrattgropen i kinden är ofta synlig. Han hälsar på alla han möter och är så fäst vid de viktigaste personerna i hans liv; han kan namnet på alla de närmaste och berättar ofta vem han vill hälsa på. Han minns också vilka presenter han fått av vem.

Pratar gör han konstant. Han härmar alla ord vi säger. Många ord låter lika varandra så man får ibland gissa vad han menar. Förstår man inte upprepar han tills man förstår.

Och när han inte får som han vill, så slänger han sig på magen på golvet och surar. För temperament det har han verkligen! Han är så otroligt envis. Han försöker alltid få som han vill men det lyckas såklart inte alltid.

Det bästa Arthur vet är att åka bil, duscha (han ska själv stå och hålla i duschen), rita med sina älskade pennor, spela piano och lyssna på musik. Hör han musik ska vi sjunga och dansa, var vi än befinner oss. Han älskar också att få håret eller naglarna klippta, då sitter han stilla och bara njuter.

Han tycker också om att sitta uppe på köksbänken och vara “me” när vi lagar mat. Potatisarna ska han plocka i kastrullen och han vill gärna provsmaka allt. Mat har han blivit lite kinkigare med, skulle han få bestämma skulle han äta bara kött och kakor. Men han älskar också rå lök, oliver och ärter. Han äter själv med sked eller fingrarna och dricker själv ur glas.

Somnar gör han i sin egen säng. Vi har lagt en vanlig säng bredvid hans spjälsäng så vi nattar honom där. På natten när han vaknar hör man “mamma” eller “pappa” och så kommer han trippande över till vår säng. Jag tycker han är så otroligt mysig när han kommer springande och han får självklart sova hos oss då.

Ibland önskar jag att han inte växte upp mera för han är i en sån otroligt härlig ålder just nu. Sånt energiknippe i vardagen! Det känns som om det bara blir bättre och bättre. Visst har vi händerna fulla med honom och hans busstreck, men det är omöjligt att vara arg på honom. Han är bara för ljuvlig och underbar.

Älskade lilla Arthur vår ♥