En älskad majbebis

Glädje, sorg, tacksamhet, saknad, lycka – det är många känslor som snurrar just nu. Inte bara på grund av det som hänt utan också för att det växer ett litet livligt pyre i min mage. Om allt går bra så kommer Arthur att få ett syskon i maj. En älskad majbebis nummer två är på väg!

Det känns ännu overkligt på ett sätt även om jag redan är i vecka 17. Har nog inte fullt ut fattat det ännu. Tiden går snabbt, ibland känns det nästan för snabbt. Har så fullt upp hemma med Arthur. Jag har ännu så mycket att bearbeta och en förlossning känns minst sagt skrämmande. Men tacksamheten övervinner rädslan. Jag kan ändå inte påverka hur det går, så jag har bestämt mig för att vara lycklig.

Så nu vet ni orsaken till att det varit lite sämre uppdatering här på bloggen den senaste tiden, speciellt i matväg. Jag har i princip levt på smörgåsar, godis och oboy från vecka 6-12 eftersom det är allt jag fått i mig. Har därför varit väldigt svag och kraftlös och träningen har såklart blivit lidande. Nu börjar magen synas som en liten bula och måendet har till all lycka blivit mycket bättre. Jag hoppas det håller i sig framöver!

Har så länge velat berätta men har inte känt mig redo innan. Men nu börjar jag ana bebisfladder i magen och kunde inte hålla mig längre. En spännande tid väntar!