Vi gör alla så gott vi kan
Just nu är jag på sockerbelastningningsprov vid laboratoriet (görs på alla förstföderskor över 25) och får ligga ner i ett mörkt rum och vila. Jag satte mig ner och tänkte jobba lite under de två timmar jag skulle vänta här, men började må så dåligt att jag fick lägga mig ner. Man skulle fasta i 12 timmar innan och fasta är inte något min kropp uppskattar just nu. Äter jag inte regelbundet dyker illamåendet upp som ett brev på posten.
En sak som jag tänkt på en del på sistone är hur otroligt utsatta gravida och nyblivna mammor verkar vara för andras granskande blickar. Jag är ännu inte mamma men får ändå sådana kommentarer som känns onödiga, och vissa kommentarer oroar mig mera än de hjälper.
Hur blir det inte sen då när vi har en baby att ta hand om för första gången i våra liv? Jag har på känn att vi inte kommer att göra allt “som alla andra”. Och allt granskas genom en blogg med tusentals läsare per dag, av vilka många själva har barn och vet bäst.
Vi gör inte alla allting på samma sätt, men jag tror att alla gör sitt bästa. Alla gravida och mammor har sin babys hälsa som det mest viktiga.
Är du på riktigt oroad för hur jag sköter min graviditet så skriv det rakt ut. Jag behöver inga “välmenande” kommentarer som får mig att oroa mig för om jag gör rätt. Vi gör ju alla så gott vi kan. Du får väldigt gärna kommentera och fråga, jag tycker om era kommentarer, men skriv ut ditt namn och fundera på om du skulle fråga samma sak om du mötte mig på gatan.
Jag ville bara få det sagt. Och tack alla ni fina läsare som förstår detta!
Suck… folk alltså! Jag läser din blogg flitigt och tycker att du är en stor inspiration för alla tränande gravida kvinnor. Jag ser fram emot då det börjar komma inlägg om träning efter förlossningen :)
Tack, vad roligt att du tycker så! :)
Mitt i prick! Jag hade nog hört att man får kommentarer om allt när man är gravid eller nybliven mamma. Men jag trodde inte att man faktiskt skulle få kommentarer om PRECIS allt!! Alla vill sitt barns bästa men alla behöver inte göra på samma sätt. Stå på dig, bara du vet vad som är bäst för dig och ditt barn!! Kram till dig!
Ps. Håller med föregående talare (skrivare) gällande inlägg om träning efter förlossningen! 😊
Jag trodde inte heller det skulle vara så här många som bryr sig och har åsikter. Men vi står på oss vi bara, kramar till dig å! :)
Ja usch,sockerbelastning. Jag fick bra resultat men svimmade nästan eftersom min kropp tydligen drog ner sockernivån väldigt snabbt. Väldigt obehagligt. Mina spanska granntanter är alltid bekymrade om jag tar en barnvagnspromenad när det är lite halvkyligt, och de ska alltid kolla om jag klätt på henne tillräckligt… Folk tror alltid de vet bäst, nicka och le och strunta i dem :)
Kan förstå att de spanska granntanterna är bekymrade, tänker på nåt vis att de kan bry sig ännu mera där än här i Finland.. ;) Men tack för tipset, nicka och le låter som ett bra upplägg! :)
O ja! Och det är bara början. Och när man väl har barnet i famnen är man osäker och rädd oavsett. Tviveln kommer antagligen, gör jag allt rätt ? men förhoppningsvis innfinner sig en känsla av att just NI vet vad ett barn behöver bäst efter en stund. Sen bryr man sig mindre efter en tid. Vi levde precis som vi kände passade oss även om många avrådde. När O var 7 veckor gammal reste vi ensamma till hfors trots att alla varnade oss. Bakterier och uppochnervänd dygnsrytm, övertrött mamma och gnälligt barn varnades vi om. Men bra gick det även om vi fick improvisera endel 😊
Det tröstar ju inte precis :D Men gissar att man måste hitta sitt självförtroende som förälder, det kommer säkert med tiden. Strongt att våga resa med O när han bara var 7 veckor! Men man vet ju ändå själv vad som passar ens egen familj bäst. :)
Hejja dig, det finns olika sätt att leva på och så länge man har barnets och sitt bästa i åtanke så blir allt bra oavsett vilken väg man väljer att ta.
Ja det vill jag också tro!
Det finns olika slags mammor och olika slags barn. Man behöver inte och ska inte jämföra sig med andra. Allra minst tycka att man själv pantar på det optimala sättet att vara och göra. Vi ska inte göra saker krångligare än de är utan utgå ifrån att det allra mesta går att lösa på något sätt <3 / Anki
Så kloka ord från min kloka mamma! Tack <3
Go Lina!
Amen! Alltid ska folk ha kommentarer om vad man gör eller inte gör, vad man äter eller inte äter osv. Jag blir bara så less ibland. Och den där blicken som säger “hon vet då verkligen inte vad hon sysslar med”, den kan göra så ont när man annars är mer skör och känslosam än vanligt…
Ja så är det, visst blir man less på sånt!
Jag tycker det är superbra att du tränar och gör som du SJÄLV känner är bäst för just dig. Jag tränade också väldigt mycket och dessutom högintensivt under min första graviditet (spelade lagsporten ultimate frisbee på internationell nivå ända upp till vecka 20) och fortsatte med gymträning och annat jag kände för ända fram till babyns födsel – och fick nu som då motivera mina val för såna som inte alls hade med saken att göra.
Nu under andra graviditeten har jag varit tvungen att ta det lugnare p.g.a. illamående och blivande storasyster som håller mig sysselsatt. ;) (Och förstås det att kroppen inte riktigt hann återhämta sig till ursprungsnivån.)
Tack för en fin och inspirerande blogg och fortsätt i samma stil! :)
Ja precis så – man måste ju känna efter vad som funkar för en själv. Det har ingen annan med att göra. Man får passar på så länge man har måendet och möjligheterna! Tack ska du ha!