Det går inte alltid som man tänkt sig…

En ledig söndag, noll grader och ljust tänkte jag skulle passa bra för en löprunda. Jag och mannen sprang ner till Hagnäs för att runda sjön och springa andra vägen hem, men nånstans där efter några kilometrar blev jag så fruktansvärt uttråkad, plus att jag fick mina astmasymptom med tung andning. Vi gick en bit, och jag hoppade och kastade snöbollar för att slippa springa.

Av nån anledning hakade mannen på tanken att ta spårvagnen hem när tanken plötsligt dök upp i bakhuvudet. Så vi hoppade på första spårvagn hem och sprang de 500 metrarna hem i superfart bara för att vi ville hem igen.

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig… Grejen var den att jag gav upp när jag insåg att jag inte njöt av det, när allt kändes bara jobbigt och inte orkade mala på längre i snön. Att träna måste vara roligare än så för mig, annars får det vara… Löpning på vintern verkar inte riktigt vara min grej, även om jag ibland nog kan gilla det. Tror att det blir snowboard eller något roligare imorgon istället!