Underbara terränglöpning! (Lina 1 – Vargen 0)
Jag skrev ju i senaste inlägg att jag nog inte springer ensam i skogen den närmaste tiden, jag kände mig helt enkelt för rädd för vargen som cirkulerat här. Men när söndagen kom, benen ville springa och vädret var fantastiskt, så satte jag förstås av i skogen. Det fanns inga andra alternativ på kartan. Och det blev ett helt magiskt pass.
Konditionen och kroppen svarade bättre än förväntat och jag sprang 6,5 kilometer på mestadels stigar och grusväg, i ett för mig ganska snabbt tempo. Visst hostade jag lite extra för att skrämma bort eventuella ovänner, men jag var så glad att jag vågade och fick njuta så mycket. Tänk så mycket jag skulle ha missat annars!
Jag tänker inte låta något begränsa mitt springande. Jag tänker jag kan ta skogen i anspråk och skrämma bort de där vargarna någon annanstans istället, där de hör hemma.
Kanske en varg eller björn såg mig från detta perspektiv när jag sprang, men antagligen inte.
Härliga sommar! Underbara terränglöpning. Vill inte göra något annat just nu än att springa.
Hur tänker du kring skrämmande djur när du rör dig ute?
