Är du värd en glass?

I tisdags fick jag frågan vad jag irriterar mig på. Jag svarade att jag irriterar mig på det gröna bladet på jordgubbarna som inte tas bort innan man serverar jordgubbstårtan. Samma sak med smoothies som svämmar över. Det ser snyggt ut, det medger jag, men för mig måste det vara praktiskt och enkelt för att vara riktigt bra.

En annan sak jag stör mig på är de ökade mängden “det är jag värd” i mitt flöde på sociala medier. Det är inte bara sminkreklam utan det kan handla om en lugn kväll i hängmattan eller en glass en vanlig vardag. Och det man förstås syftar på är hur man jobbat sig fram till belöningen, kanske med ett träningspass eller genom att städa hela huset.

Jag stör mig förstås inte på själva beteendet, utan på uttrycket “det är jag värd”. Jag tycker det på nåt sätt är att förminska sig själv om man värderar sig utifrån det man gör eller har gjort. Jag är alltid värd en glass. Jag är alltid värd hundra glassar, alla dagar. Jag är värdefull och fantastiskt bra, men det har inget med min prestation att göra – även om jag nu skulle ha skrubbat hela huset från tak till golv.

Jag tänker att den där glassen på nåt sätt blir godare och aldrig ångestladdad om jag alltid ser det som en självklarhet att jag alltid är värd den. Visst kan den smaka ännu bättre efter att jag först blivit tvungen att kämpa lite. Men jag väljer själv när jag vill ta den där glassen eller inte.

Det var bara en tanke jag inte kunde släppa den här otroligt fina dagen, då jag bloggar i skuggan under parasollet. Jag tror faktiskt det är dags för en glass nu. Jag tänker njuta av den i solen och hoppas att jag hinner äta den innan Tranungen vaknar ur dvalan.

Tips: Har du ingen glass hemma men blev sugen du också så kan du alltid testa svalkande fruktglass!