Tack mina barn för att jag inte hinner sitta!
Jag har sedan några dagar tillbaka en ny pulsklocka på armen som registrerar allt jag gör; hur jag rör mig, tränar, sover och återhämtar mig. Lite förvånande har den registrerat över 20 000 steg varje dag när jag varit här hemma med barnen. En helt vanlig dag.
20 000, det är ju helt galet! Inte är det konstigt att jag är trött på kvällarna eller att det känns som om jag aldrig hinner sätta mig ner innan jag ska stiga upp igen. Barnen behöver min fulla uppmärksamhet och det ska torkas snoriga näsor hit, bytas blöjor dit och sen lite städande och lekande och sånt på det.
Vardagsmotionen jag får med barnen är verkligen guld värd. Nästa gång jag ska torka en snorig näsa ska jag tänka på att de egentligen är mina små personliga tränare, som ser till att jag inte sitter stilla för länge. Nu vill jag inte skrämmas (men vet jag gör det ändå) men du har antagligen läst rubrikerna om att stillasittande 8 timmar per dag är lika farligt som att röka ett paket cigaretter om dagen.
Det är ju skönt att sitta. Jag är väldigt bra på det. Men ännu skönare är det att sitta när man gjort något annat tidigare – vare sig det är träning eller ränt efter ett par ungar hela dagen. Så jag menar det verkligen när jag säger tack till mina barn för att jag inte hinner sitta.
Bild på söndagens sköna kitesurf i Vexala – förstås med barnen med. Så när det var dags att “pausa” betydde det promenad och mellanmål med barnen i skogen. Och alla som någon gång ätit mellanmål med barn i skogen vet att det inte är så mycket ätande utan mycket mera att hinna borsta bort all sand och skräp från maten innan den åker ner i de små hungriga munnarna.
