Den underskattade lugna promenaden
Jag har aldrig tyckt om att promenera så där för motionens skull. Att gå i rask fart är något som för mig känns både tråkigt och onaturligt, och hellre springer jag då istället. Så jag har aldrig riktigt gillat tanken att gå ut på en promenad, för jag har bara väntat på att få komma tillbaka hem igen.
Men något som jag uppskattar mycket är mina och Jonathans lugna promenader, som jag faktiskt lärt mig av honom. Vi sticker iväg ut, men vi motionär-går inte så där äckligt snabbt, utan vi går i riktigt lugnt tempo och bara pratar. Oj, vad vi har löst många “världsproblem” på det sättet! Och vi hinner se mera av naturen och omgivningen, då vi inte har så bråttom framåt. Idag uppfann vi pingvingången, som var ett måste eftersom mina skosulor var gjorda av gummi och vägen var ställvis täckt av glashal is.
Så de lugna rundorna är faktiskt lite underskattade. Även om det inte blir så effektiv träning så är det underbart för kroppen att komma ut och andas frisk luft. Och promenaderna är aldrig långtråkiga längre, med så bra sällskap!
Helt otroligt hur havet ändrats på bara en vecka. För en vecka sedan snowkitade vi här på tjock is. Idag var det bara tjocka isflak som återstod, som kraschade in i varandra med högljudda dunsar.
Jag tycker förstås inte att raska promenader är dåligt, utan tvärtom är de riktigt bra sätt att röra på sig för många. Men det är inte något som jag själv tycker om att göra.
Brukar du promenera?
Jag brukar gå stavgång med min sambo till hennes jobb. Både vardag och helg det kanske blir mindre av det pga av jobb. Annars har vi gått och plockat svamp, och på andra ställen, När jag smyger på råbock går det inte fort
Låter super. Svampplockning är också bra motion.. :)
Jo, promenader är enda sättet som jag får sambon att röra på sig. :) Å så är det skönt att promenera de där gångerna när huvudet är fullt av tankar och arbetsdagen varit lång.
Ja, visst är det! :)
Jag brukade tycka lika som dig, att gå ut och gå var tråkigt, det händer för lite.
Men nu har jag börjat gå ut på promenad med maken några gånger i veckan. Vi går ganska raskt, som en träning, men att vi får tid att gå ensamma ut, utan barnen, och bara prata om allt och inget utan någon som avbryter! Skönt och uppfriskande!
/Kitty
Det låter super! Det är så lätt att prata under promenaderna, tycker jag också.
Så coolt med alla isblock, sällan man ser det så. Tycker oftast att isen bara smälter bort utan att man ser det.
Ja, riktigt häftig syn! Synd att den smälter bort så snabbt, bara!