På äventyr med kompisar, kajaker och ett tält

I torsdags gjorde jag något som jag aldrig gjort förr. Jag paddlade kajak. En riktig kajak med sittbrunn och paddel och kapell. Tillsammans med tre kompisar hyrde vi kajaker som vi packade fulla med allt vi kunde tänkas behöva, och paddlade ut från Svanen på insidan, ut via slussarna till yttre skärgården.

Själva paddlandet var inte svårt, och att sitta i en trång kajak vande jag mig också med rätt så snabbt. Några eskimåsvängar behövdes lyckligtvis heller inte tränas på i de ändå rätt så stabila kajakerna.

Ute på havet var vattnet underbart spegellugnt. Vinden mojnade och vi hade riktigt bra paddlingsväder. De enda man hörde var paddelns och kajakens ljud när vattenytan bröts, och måsarna som skränade en bit bort.

När vi kom fram till Rummelgrundet tyckte vi det fick räcka efter tre timmar paddling, så där tog vi land. Vi åt en enkel med supergod lax-middag på klipporna i solen, och reste sedan upp tältet. För övernattning skulle det ju bli! Efter prat kring brasan och en oväntad incident (som skrämde oss alla från vettet men som vi skrattade gott åt efteråt) sov vi som packade sillar i det lilla tältet, men jag sov som vanligt hur bra som helst även där.

Fredagen visade sig vara mycket bättre än förväntat från vädrets sida. Den utlovade hårda vinden var trots allt inte så stark, och solen värmde riktigt bra från en halvmulen himmel. Vi solade och chillade hela dagen, och till och med årets första dopp utan bastu blev gjort.

Förutom att solglasögonen på bilden nu ligger på havets botten, så gick paddlingen hem också riktigt bra. Vi hade medvind nästan hela vägen och tog det ganska lugnt. Solen var så stark när den speglades i vattnet att jag brände mig lite – ännu ett bevis på att min lätta solbränna från Spanien inte är tillräckligt för att skippa solkrämen.

Allra roligast var det att paddla på de riktigt lugna vattnen som dök upp när vi närmade oss insidan. Näckrosorna bildade på ett ställe en vacker matta som vi förstås måste plöja igenom och fota.

Efter slussen i den lilla kanalen var vattnet så lugnt det bara kunde bli, och kajaken flöt smidigt fram även utan ansträngning. Vi blev alla sugna på att nästa gång paddla enbart på insidan på det riktigt lugna vattnet. För flera gånger hoppas jag det blir!

Kajakpaddlingen var en riktigt rolig grej att göra tillsammans med kompisarna som jag gärna gör om. Det blir antagligen en av de där sakerna man kommer extra bra ihåg när man under den mörka vintern tänker tillbaka på de varma sommardagarna!