HCR – Helsinki city run
Innan loppet igår hade jag laddat upp med bra mat ca 2½ timmar innan loppet. Jag valde ändå långa tights och långärmad under t-skjortan eftersom vädret var mulet, kallt och blåsigt. Var riktigt taggad för loppet när vi stod och väntade på startskottet. Mitt mål med loppet var att komma i mål, men vi var anmälda till 2.10-gruppen och det låg väl nånstans i bakhuvudet och skavde..
De första sju kilomterna flöt på riktigt bra, vi hade valt ett tempo lite högre än vi brukar ha under våra långpass, och pulsen var därför högre än vanligt. Vid 9-10 kilometer var jag i någon slags runners high och tyckte det var så roligt, så roligt. Men sen började det gå trögare. Tempot vi hade valt kändes obekvämt, och jag tyckte inte det var lika roligt längre. Solen kom fram och nu ångrade jag mina långa tights, men drog upp dem lite så jag fick vaderna fria.
Vid 13 kilomter började mitt problem-knä göra ont, koncentrerade mitt på tekniken och det försvann så småningom igen och jag malde på i samma tempo. Kämpade mig framåt och väntade hela tiden på att se de stora kilometer-skyltarna. Vid 17 kilometer vid sista vätskekontrollen fick jag plötsligt en massa energi och lade i ett högre tempo när jag såg att jag kanske skulle klara min måltid på 2.10, men tyvärr orkade jag inte hålla samma tempo under de sista två evighetslånga kilometrarna. Den sista backen upp till stadion var RIKTIGT jobbig, men sen när jag väl kom in på stadion och såg målet hade jag ännu någonstans krafter att sträcka ut benen ordentligt och spurta i mål. Fram kom jag på 2.12. Ingen bra tid, men jag som ganska nybörjare inom löpning och sprang mitt första lopp någonsin är nöjd.
Jag hade föreställt mig att halvmaraton skulle vara roligt, med bra feelis och mycket folk, men jag måste säga att jag kämpade mig genom hela loppet från ca 13 kilometer framåt. Det var inte roligt, jag njöt inte av loppet, och jag väntade bara på att få komma i mål. Det går alltså lite emot mina principer av att man ska njuta av sin löpning. Men man måste ju förstås pressa sig till obekvämlighetsgränsen ändå nu som då för att få bra kondition och på lopp är väl tanken att man ska pressa sig så mycket man kan, men ändå komma i mål. När jag kom i mål tänkte jag: aldrig mer! Men nu efter god mat och en god natts sömn funderar jag allvarligt på att anmäla mig till nästa halvmaraton, Jeppis-maraton i juli. Vi får se, träningen fortsätter iallafall! Bara jag kan börja gå normalt igen utan att halta.. ;)
Ens första lopp är oftast inte roligt. Tyckte inte jag iallafall ;) Men nu när jag gjort ett par tycker jag det är jätteskoj med lopp och jag blir så taggade av det. Dock har jag aldrig sprungit halvmara men har sprungit lopp på 1 mil. Lite lagom tycker jag, fast vill springa göteborgsvarvet nästa år! Kul att läsa om ditt lopp iallafall :)
Ja, vi hoppas på det, att första loppet är extra jobbigt.. ;) Jag anmälde mig igår också till mitt först millopp, midnight run i september! Kul med variation. :)
Roligt att läsa om ditt lopp :)
Hej! Kom in på din blogg av en slump! Läste något om ett “problemknä” och jag har själv problem med ett av mina knän, nämligen att jag har en inflammation sedan snart ett år tillbaka, och tänkte fråga dig om du har några tips på hur man ska träna eller så? Jag har inte vågat springa efter detta! Har nämligen andra problem så som att mina ben är olika långa och jag är rädd att min inflammation har kommit pga detta. Så har du några tips hade jag blivit jätteglad! :-)
Benämningen inflammation i knäet är ganska diffus, och nu vet jag inte vilken typ av inflammation det rör sig om så jag har svårt att säga vad du bör göra. Men stärkande övningar för framför allt den raka främre lårmuskeln är antaligen bra, och att hålla upp rörligheten i knäet. Träna enligt symptomen, undvik sånt som gör ont.
tack så mycket! Fick väl inte så mycket mer information själv av sjukgymnasten mer än att jag har information i hela knäet, knäskålan, ovanför, under, sidorna osv. Och att jag skulle vila! tycker dock inte att man ska behöva lida av en inflammation hur länge som helst! men tack igen!!